- Project Runeberg -  I kriget : anteckningar och fälttågsminnen från rysk-japanska kriget /
194

(1908) [MARC] Author: Vikentij Veresajev Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Slaget vid Mukden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

gifningar. Väster om höjden lågo två skyttegrafvar
med starka blinderingar, i dem befunno sig två
kompanier. Öfver sina hufvuden hade de grofva bjälkar
alnshögt täckta med jord, framför sig smala
skottgluggar klädda med sandpåsar. På sista nätterna hade man
från dessa skyttegrafvar nedgjort en massa japaner, som
skridit till stormning af höjden. Men i dag hade
japanerna riktat belägringspjäser mot skyttegrafvarna. Den
ena projektilen efter den andra hade slagit rätt ner i
dem, de väldiga blinderingsbjälkarna hade splittrats i
stycken. Efter en halftimme var där i stället för två
hotfulla skyttegrafvar en enda röra af jord, splittrade
bjälkar och blodiga, stympade människor.

De sårade inburos i sjuksalarna och lades på de
halmtäckta liggugnarna. De voro svårt brända, hade
genomskjutna hufvuden och söndersplittrade lemmar.
Många voro bedöfvade, svarade ej på frågorna och
stirrade orörligt framför sig.

— Huvarför tala de inte? — frågade en syster
förvånad.

— Troligen en bristning af trumhinnorna, de ha
förlorat hörseln . .. Eller också kanske hjärnskakning.

— Titta, han börjar tala! ...

En skäggig soldat med bhlått, uppsvälldt ansikte
stödde sig med den friska handen mot kudden och
berättade i onaturligt hög ton, såsom döfva tala, för
sin granne:

— Jag säger åt honom: »titta inte fram
onödigtvis», men han stack ut hufvudet . .. Och den
sprängde bort hufvudet på min kamrat, en liten tatar
trasade den i bitar, och jag själf slapp med nöd
undan...

Hans granne såg främmande på honom, teg och
blinkade långsamt.

— Eltrs välborenhet! Är det sant, att japanen
återigen har kringränt oss? — vände sig en annan sårad
till mig.

— Ja det sägs så.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 17:40:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ikriget/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free