- Project Runeberg -  I kriget : anteckningar och fälttågsminnen från rysk-japanska kriget /
220

(1908) [MARC] Author: Vikentij Veresajev Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. På Mandarinvägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220
urskilt min hvita bindel med röda korset. Han vinkade
åt mig med handen.

Jag banade mig fram genom myllret af vagnar.
På sidan af vägen låg en soldat med töcknig blick
och blekt, lidande ansikte. Bredvid honom stod en
annan soldat med bandage om hufvudet.

— Ers välborenhet! Hjälp honom! Det här är
ju för ohyggligt! Karlen. har en kula i magen, och
ingen vill ta upp honom . .. Han får ligga och dö
som en hund!

Jag hoppade af hästen och undersökte den sårade.
Den genomskjutna magen täcktes af ett bandage, pulsen
var knappast märkbar.

— Titta på alla dessa vagnar, som kör förbi —
fullastade ända upp i toppen!. . . Titta där, en hel
vagn med filtstöflar!1 Och han skall lämnas kvar här!
Filtstöflar är dyrbarare än en människa.

Hvad skulle man göra? Vi hejdade vagnarna,
bådo, att man skulle kasta af en del af bagaget och
taga upp den sårade. Kuskarna svarade: »Vi törs
intel» de befälhafvande officerarna: »Vi ha inte rätt».
De samtyckte att lägga den sårade öfverst på ett lass;
men det gick inte: han försökte hålla sig kvar på det
kullriga lasset genom att ta tag om repen — men
krafterna sveko honom genast, och han rullade af.

Och vagnarna körde förbi, och människorna körde
förbi med skuldmedveten uppsyn och undveko att se
på den vid vägkanten liggande människan. Man
erinrade sig, hur ifrigt alla hört sig för, om någon
försvarade oss i ryggen, om vi hade betäckning bakom
oss. Där hade människor kämpat för oss och bland
dem också denne döende. Nu låg han, onyttig, i
dammet vid vägkanten, och alla försökte att så hastigt som
möjligt komma förbi honom för att icke träffas af
den sorgsna förebråelse, som talade ur de slocknande
ögonen.

Jag hade några opiumpulver i fickan. Jag gaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 17:40:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ikriget/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free