- Project Runeberg -  I kriget : anteckningar och fälttågsminnen från rysk-japanska kriget /
294

(1908) [MARC] Author: Vikentij Veresajev Translator: Ellen S. Wester - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Fred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294
fullkomligt likgiltiga eller också hånfullt fientliga till
händelserna i Ryssland. En uppfattning, som man på
sin höjd kunde tilltro hökare och bodbetjänter,
uttalades med aplomb af kaptener och öfverstar:

— Det är tillställdt af judarna alltihop!

Under ohyggliga, i historien exempellösa
födslovåndor föddes i hemlandet ett nytt lif, en historisk
tilldragelse ägde rum, som skakade riket i dess djupaste
grund, miljoner människor kämpade och sökte slita
sina bojor. Och här hette det allmänt:

— Det är judarna! Det görs med judepengar!

Schantser invände skrattande:

— Jag är mycket smickrad, mina herrar, öfver
hvad ni säger om judarna, men ni gör oss sannerligen
för stor ära: till och med friheten får ni alltså af judarna,
inte ens den har ni kraft att själfva skaffa er!

Arméerna lågo i vinterkvarter och demoraliserades
af sysslolösheten. Dryckenskapen blef oerhörd. För
sina sista slantar köpte soldaterna landets rusdryck
— chansjin — af kineserna. Försäljningen af starka
drycker inom vinterkvarterets rayon var strängt
förbjuden, kineserna arresterades, men chansjin stod
naturligtvis att få i hvilka kvantiteter som helst.

Allas tankar kretsade oaflåtligt kring frågan: när
få vi ändtligen komma hem? Men däruppe på
höjderna iakttogs alltjämt samma likgiltiga tystnad. Inom
soldaterna jäste en dof förbittring, de ville göra något,
så att man blef tvungen att fortast möjligt skicka hem
dem. De hotade med »strejk». Men strejk där man
ändå ingenting gjorde? Endast ett medel fanns —
öfvervåld mot officerarna. Och det låg hot i luften.

Så kommo till på köpet rykten, att man ansåg
riskabelt att hemsända en öfver motgångar och
oordningar förbittrad armé samt beslutit låta den kvarstanna
här. Soldaterna hånskrattade.

— De tåller oss kvar här, — sade de, — de är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 17:40:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ikriget/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free