Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
rädda, att vi ställer till uppror, om vi få komma hem.
Men de må försöka hålla oss kvar hur mycket som
helst, vi ge oss ändå hem, och då skall det bli annat af!
Linjevitsch lät meddela, att han skulle komma och
inspektera vår armé. Soldaterna blefvo upplifvade, de
räknade dagarna till revyn. Alla väntade, att Linjevitsch
skulle meddela, när man fick vända hem.
Revyn ägde rum. Linjevitsch tackade trupperna
»för deras käcka hållning» och höll ett tal.
Soldaterna lyssnade spändt och med glödande blickar till de
oklara, sväfvande orden. Men för öfverbefälhafvarns
ögon stodo icke lefvande skaror af utpinade,
hemlängtande] människor utan officiellt »käcka krigare, som
under väntan på kommande strider» o. s. v. Och
Linjevitsch förklarade, att han icke förstod hvarför
lillefar tsaren slutit fred; med sådana raska gossar skulle
han, Linjevitsch, ha jagat japanerna från Sipingaj som
arar...
Efter revyn lämnade Linjevitsch 800 georgskors
till hvar kår att utdelas bland de soldater, som mest
utmärkt sig. Skämtarna förklarade denna frikostighet
sålunda, att Linjevitsch, som icke väntat fred,
införskrifvit tjugutusen georgskors och nu icke visste hvad
han skulle göra med dem.
— Åtta hundra georgskors för käck hållning, —
gäckades officerarna. — Förr gaf man georgskors för
krigiska bedrifter, nu — för käck hållning!
Soldaternas stämning blef allt hotfullare. Det
utbröt uppror i Vladivostok, matroserna brände och
plundrade staden. Det väntades uppror i Charbin.
Här, i ställningarna, blef soldaternas beteende allt mera
utmanande, de retade officerarna och ställde med flit
till uppträden. Om helgdagarna, då alla voro druckna,
kände man, att blott en obetydlighet behöfdes, för att
det skulle följa en allmän, ursinnig massaker. Det var
en hemsk känsla. .
Slutligen fick också befälet ögonen öppna för
sakernas ställning. Så länge det varit tyst, hade man hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
