Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAN ILJITJ’ DÖD
I.
Under en paus i målet Melvinskij samlade sig rättens
ledamöter i Ivan Jegorovitj’ arbetsrum i det stora
ju-stitiepalatset, och talet föll på ett ryktbart
förskingringsmål. Fjodor Vasiljevitj ansåg att det förvisats till
orätt forum, Ivan Jegorovitj opponerade sig, och Peter
Ivanovitj, som från första stunden ställt sig utanför
tvisten, tog ingen del i debatten utan ögnade i det nyss
ankomna numret av »Nyheterna».
— Mina herrar, sade han, Ivan Iljitj är död.
— Är det möjligt?
— Se, läs här, sade han till Fjodor Vasiljevitj och
räckte honom den färska, ännu av trycksvärta doftande
tidningen.
Inom svart ram stod där: »Praskovja Fjodorovna
Qolovina meddelar med djup smärta anhöriga och
vänner, att hennes älskade make, ledamoten av
appellations-domstolen, Ivan Iljitj Qolovin, i dag, den 4 februari
1882, har avlidit. Själamässan äger rum om fredag
kl. 1 e. m.»
Ivan Iljitj var de församlade herrarnas kamrat och
alla tyckte de om honom. Han hade varit sjuk i några
veckor och det hade sagts att sjukdomen var obotlig.
Hans plats var alltså nu ledig, och det hade redan
gått rykten om att i händelse av hans död skulle
möjligen Alexejev få den och antingen Vinnikov eller
Stabel bli Alexejevs efterträdare. Vid nyheten om Ivan
Iljitj’ död var därför första tanken hos envar av de
församlade herrarna: vilken betydelse detta dödsfall
kunde få i avseende på förflyttning eller befordran för
domstolsledamöterna själva eller deras bekanta.
»Nu kommer jag säkert att få Stabels eller Vinnikovs
;7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
