- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
8

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LEO TOLSTOJ

plats», tänkte Fjodor Vasiljevitj. »Jag har ju länge haft
löfte på det, och den här befordran kommer att rendera
mig 800 rubel i löneförhöjning, utom kanslisportlerna.»

»Nu måste jag sannerligen begära min svågers
förflyttning från Kaluga», tänkte Peter Ivanovitj. »Så glad
min hustru kommer att bli! Nu kan det då inte längre
heta att jag aldrig gör något för hennes släkt.»

— Jag tänkte just att han aldrig skulle komma upp
mer, sade Peter Ivanovitj högt. Så synd!

— Men vad var det åt honom egentligen?

— Doktorerna kunde inte förklara det. Det vill säga
de förklarade det, men olika. När jag såg honom sista
gången fick jag ett intryck att han skulle bli bra.

— Och jag som inte har varit hos honom ända sen
helgen. Jag ämnade mig oupphörligt dit, men det blev
inte av.

— Hur var det, hade han förmögenhet?

— Hustrun hade visst något litet. Men mycket
obetydligt.

— Man måste förstås fara. Förskräckligt långt bort
de bor!

— Det vill säga långt bort från er. Från er är allting
långt bort.

— Tänk att han inte kan förlåta mig att jag bor på
andra sidan floden! smålog Peter Ivanovitj åt Sjebek.
Man började tala om avstånden i allmänhet i staden och
återvände sedan till sammanträdet.

Utom funderingar över de förflyttningar och
förändringar i tjänsten som dödsfallet kunde ge anledning
till, väckte själva faktum att en nära bekant hade
avlidit nu som alltid en känsla av tillfredsställelse hos
envar att det var denne som hade dött och icke han
själv.

»Tänk bara, han är död, men inte jag», tänkte eller
kände envar. Och Ivan Iljitj’ nära bekanta, hans så
kallade vänner tänkte ofrivilligt också på att nu
nödgades de uppfylla mycket tråkiga konvenansplikter,

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free