- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
16

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dyster, beslutsam, nästan vredgad uppsyn. Hon hälsade
på Peter Ivanovitj som om han på något sätt hade
förbrutit sig. Bakom dottern stod, med lika förolämpad
min, en förmögen ung man, som Peter Ivanovitj också
kände, en rannsakningsdomare, efter vad han hört
hennes fästman. Han bockade sig ödmjukt för dem
och ville gå vidare in i likrummet, då sonen
gymnasisten uppenbarade sig i dörren utåt trappan. Han var
märkvärdigt lik Ivan Iljitj. Det var den lille Ivan
Iljitj som Peter Ivanovitj mindes från skolbänken. Hans
ögon voro förgråtna och hade det uttryck man brukar
se hos gossar med dåligt samvete i
tretton—fjortonårsåldern. Då gossen varseblev Peter Ivanovitj, vred han
ansiktet till en på en gång bister och förlägen grimas.
Peter Ivanovitj nickade åt honom och fortsatte in i
likrummet.

Själamässan tog sin början — vaxljus, suckar, rökelse,
tårar, snyftningar. Peter Ivanovitj stod med rynkade
ögonbryn och tittade ner på sina fötter. Ingen enda
gång kastade han en blick på den döde, ståndaktigt
värjde han sig mot de nervfrestande intrycken och var
en av de första som gick. I tamburen fanns ej en
människa. Gerasim, köksdrängen, kom utspringande ur
den dödes rum, slängde ytterkläderna åt höger och
vänster med sina kraftiga nävar för att få rätt på
Peter Ivanovitj’ päls och räckte honom den.

— Ja, du Gerasim, sade Peter Ivanovitj för att något
säga, det var ju sorgligt det här.

— Ske Guds vilja! Alla skall vi samma väg, svarade
Gerasim och blottade sina friska vita bondtänder i ett
grin, och som om han varit överlupen med arbete slog
han brådskande upp dörren, ropade an kusken, stuvade
in Peter Ivanovitj och var med ett språng tillbaka på
trappan, där han för ett ögonblick tycktes fundera över
vad han ytterligare hade att göra.

Peter Ivanovitj njöt av att andas in den friska luften
ovanpå lukten av rökelse, lik och karbolsyra.

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free