Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsdomare, och Ivan Iljitj antog den, trots att
domsagan låg i ett annat guvernement och han skulle
nödgas utbyta en redan förtrolig omgivning mot en ny
och obekant. Alla vännerna följde Ivan Iljitj till
stationen och förärade honom ett cigarrettetui av silver,
och han avreste till sin nya plats.
Som rannsakningsdomare var Ivan Iljitj lika otadlig
och comme il faut som han varit såsom tjänsteman
för särskilda uppdrag, förstod att inge samma allmänna
aktning och skilde på samma osvikligt taktfulla sätt
mellan tjänstens plikter och privatlivet. Själva
domarbefattningen erbjöd vida mer intresse och behag för
Ivan Iljitj än den förra tjänsten. Det trevliga med den
hade varit att i en klädsam uniform, med ledig hållning,
förbi skälvande supplikanter och diverse audienssökande
tjänstemän gå raka vägen in till chefen och dricka te
och röka cigarretter i hans sällskap. Men det hade varit
få personer som direkt hade berott av hans godtycke.
Egentligen endast poliskommissarier och raskoljniker,
när han skickats ut i uppdrag. Och han tyckte nu en
gång om att visa sig hygglig, nästan kamratlik mot
dylika av honom beroende människor, tyckte om att
låta dem känna att han, som skulle kunna krossa dem,
behandlade dem vänligt och gemytligt. På hans förra
post hade de som sagt varit fåtaliga. Men nu som
domare kände Ivan Iljitj att alla, alla utan undantag,
även de drygaste pampar, voro i hans händer och att
han bara behövde skriva vissa ord på ett stämplat
papper för att en sådan där självsäker, betydande
person skulle föras inför honom i egenskap av
anklagad eller vittne, och om Ivan Iljitj inte behagade bjuda
honom att sitta ner, skulle han förbli stående, medan
han svarade på Ivan Iljitj’ frågor.
Ivan Iljitj missbrukade aldrig sin makt, tvärtom, han
sökte mildra uttrycken för den, men medvetandet om
denna makt och möjligheten att visa sig hovsam
utgjorde för honom det förnämsta intresset och behaget
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
