- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
42

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och det är hemskt att tänka på varför det är honom
likgiltigt.

Alla se att han lider kval och de säga: »Vi kan sluta
spelet, ifall ni är trött. Ni måste vila.» Vila? Nej, han
är visst inte trött; de skola spela ut robberten.
Medspelarna äro dystra och tystlåtna. Ivan Iljitj känner
att det är han som vållat den dystra stämningen men
förmår inte skingra den. De supera och fara var och
en åt sitt håll, och Ivan Iljitj blir ensam med
medvetandet om att hans liv är förgiftat för honom själv
och förgiftar andras liv och att giftet inte försvagas
utan mer och mer genomtränger hela hans varelse.

Och med detta medvetande och med den fysiska
smärtan därtill och så fasan på köpet måste han gå till
sängs och ofta ligga vaken av plågor större delen av
natten. Och på morgonen måste han stiga upp igen,
kläda sig, åka till rätten, tala, skriva eller också, om
han inte far till rätten, vara hemma i sällskap med
dessa dygnets tjugufyra timmar, av vilka var och en
är tortyr. På avgrundens rand måste han leva allena,
utan en enda människa som förstår och ömkar honom.

V.

Så gingo två månader. Strax före nyår kom hans
svåger på besök till deras stad och tog in hos dem.
Ivan Iljitj var i rätten. Praskovja Fjodorovna hade rest
ut för att handla. När Ivan Iljitj trädde in i sitt
arbetsrum fann han där svågern, en frisk och blomstrande
man, i färd med att själv packa upp sin kappsäck. Han
lyfte på huvudet vid ljudet av Ivan Iljitj’ steg och
mönstrade honom stum en sekund. Den blicken sade
Ivan Iljitj allt. Svågern öppnade munnen för att ge
till ett utrop, men hejdade sig. Den rörelsen bekräftade
allt.

— Vad, är jag förändrad?

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free