- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
44

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

påfallande sorgset och ovanligt vänligt uttryck i sitt
ansikte.

Det där ovanligt vänliga uttrycket retade honom.
Han såg mörkt på henne.

— Jag måste fara till Peter Ivanovitj.

Han for till vännen, som hade en doktor till vän.
Och med honom till doktorn. Han fann denne hemma
och språkade länge med honom.

Doktorn förklarade anatomiskt och fysiologiskt vad
som försiggick inom honom, och han begrep.

Det var ett litet fel, bara ett enda litet fel med
blindtarmen. Men det kunde lätt avhjälpas. Genom att
öka energien hos ett organ och försvaga ett annat
organs verksamhet åstadkommes en absorption och allt
blir som det skall igen.

Han kom litet för sent hem till middagen. Han åt
och språkade glatt, men uppsköt länge att gå till sitt
eftermiddagsarbete. Slutligen gick han in i skrivrummet
och satte sig oförtövat till arbetet. Han läste igenom
handlingar, arbetade, men hela tiden med en
förnimmelse av att han hade något viktigt och angeläget att
göra efteråt. När han slutat sitt arbete kom han ihåg
att det där viktiga och angelägna var tanken på
blindtarmen. Men han överlämnade sig ej åt den utan gick
ut i förmaket för att dricka te.

Det var främmande, man konverserade, spelade piano,
sjöng. En bland gästerna var rannsakningsdomaren, den
tilltänkte mågen. Ivan Iljitj tillbragte en gladare afton
än någon annan, efter vad Praskovja Fjodorovna
anmärkte, men icke för en minut glömde han att det var
någonting viktigt om blindtarmen han skulle tänka på
efteråt.

Klockan elva sade han god natt och gick in till sig.
Sedan han blivit sjuk låg han ensam i ett litet rum
bredvid skrivrummet. Han gick in dit, klädde av sig
och tog en roman av Zola, men läste inte utan tänkte.
Och i hans fantasi försiggick den åstundade läkedoms-

44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free