Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
processen i blindtarmen. Den absorberade, den
avsöndrade och dess naturliga verksamhet återställdes. »Ja, det
förhåller sig tydligen på det sättet», sade han sig, »man
måste bara hjälpa naturen.» Han erinrade sig sin
medicin, steg upp och tog in och lade sig sedan på rygg
och iakttog hur välgörande läkemedlet verkade och
hur det upphävde smärtan. »Det gäller bara att ta in
regelbundet och undvika skadliga inflytanden, redan
nu känner jag mig litet bättre, ja mycket bättre.» Han
började klämma på sidan — vid tryck gjorde det inte
ont. »Nej, jag känner ingenting, det är verkligen mycket
bättre.» Han släckte ljuset och lade sig på sidan.
Blindtarmen var på väg att bli normal, den absorberade.
Plötsligt kände han den gamla välbekanta, dova,
molande smärtan, envis, tyst, allvarsam. Den
välbekanta vidriga smaken i munnen. Det gick en sugning
genom hjärtat, det blev virrigt i hjärnan. »Min Gud!
Min Gud!» tänkte han. »Det slutar visst aldrig upp.»
Och med ens tedde sig hela saken för honom i ett helt
nytt ljus. »Blindtarmen! Njuren!» sade han sig. »Det
är inte blindtarm eller njure det är frågan om utan
liv och... död. Ja, livet har varit och nu går det, och
jag kan inte hålla det kvar. Ja just så. Varför skulle
jag försöka bedra mig själv? Står det kanske inte klart
för alla utom mig att jag är döende och att det bara
är fråga om antalet veckor, dagar... ja kanske nu
strax. Det har varit ljus och nu är det mörker. Jag har
varit här och nu skall jag dit. Vart?» Han blev
kallsvettig och andedräkten stockade sig. Han hörde bara
hjärtats slag.
»Jag kommer inte att finnas till — vad kommer då
att finnas till? Ingenting. Men var kommer jag att
vara, när jag inte finns till? Är det verkligen döden?
Nej jag vill inte!» Han for upp och ville tända ljus,
trevade med darrande händer, slog ljusstaken i golvet
och sjönk åter tillbaka på kudden. »Vad tjänar det till?»
sade han sig och stirrade med öppna ögon in i mörkret.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
