Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
Hur det gick till är svårt att säga, ty det skedde
småningom och omärkligt, men i tredje månaden av
Ivan Iljitj’ sjukdom var det ett faktum att både hustrun
och dottern och sonen och tjänstfolket och hans
bekanta och doktorerna och framför allt han själv visste,
att det enda som beträffande hans person intresserade
andra var frågan, när hans plats äntligen skulle bli
ledig, när han skulle befria de levande från det tryck
hans tillvaro medförde och själv bli fri från sina
lidanden.
Han blev alltmer sömnlös; man gav honom opium
och började med morfininsprutningar. Men det
medförde ingen lindring. Det dova kval han kände i sitt
halvsovande tillstånd var en lindring blott så länge det
var något nytt, men sedan blev det lika eller än mera
pinsamt än den rena smärtan.
Man lagade särskild mat åt honom efter läkarnas
föreskrift; men alla dessa maträtter fann han mer och
mer smaklösa, mer och mer vedervärdiga.
För hans uttömningar vidtogos också särskilda
anstalter, och det var en pina för var gång. Han pinades
av osnyggheten, skamkänslan och lukten, av
medvetandet om att en annan människa måste befatta sig med
detta.
Men just denna obehagliga sak medförde en tröst för
Ivan Iljitj. Det var alltid köksdrängen Qerasim som
kom och bar ut.
Gerasim var en frisk, rödblommig ung musjik, som
hade lagt på hullet av stadskosten. Han var alltid glad
och ljus. Till en början kände sig Ivan Iljitj generad
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
