- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
52

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid anblicken av den där alltid snygga karlen i ryska
folkdräkten, som måste utföra en så motbjudande syssla.

En gång då han reste sig från kärlet orkade han
inte draga upp byxorna, han sjönk ner i en länstol
och stirrade förfärad på sina blottade kraftlösa lår med
skarpt framträdande muskler.

I detsamma kom Gerasim in. Han gick med lätta,
spänstiga steg, fast han bar storstövlar, och det stod
en behaglig doft av nysmort läder och frisk vinterkyla
omkring honom. Han var iförd rent hamptygsförkläde
och ren blaggarnsskjorta och hade kavlat upp ärmarna
så att de starka, kraftiga armarna voro bara. Utan att
se på Ivan Iljitj gick han fram till kärlet, och det
syntes att han av hänsyn för den sjuke försökte dämpa
livsglädjen som utstrålade från hans ansikte.

— Gerasim, sade Ivan Iljitj matt.

Gerasim ryckte till, han blev tydligen rädd att han
försummat sig på något vis, och hans friska, snälla,
ärliga unga ansikte vändes hastigt emot den sjuke.

— Vad befalls?

— Du tycker nog det här är obehagligt. Du måste
ursäkta mig. Jag kan inte hjälpa det.

— Å för allan del! Och Gerasims ögon började
glittra och ett leende blottade hans friska unga tänder
under den nyss framvuxna mustaschen. Visst vill jag
hjälpa. Det är ju sjukdom.

Och med rask och kraftig arm utförde han sitt vanda
göromål och försvann på tåspetsarna. Efter fem minuter
kom han tillbaka med samma lätta steg.

Ivan Iljitj satt fortfarande i länstolen.

— Gerasim, sade han, då denne ställt ner det
rengjorda kärlet, var snäll och hjälp mig. Kom hit. —
Gerasim kom. — Lyft upp mig. Jag har så svårt att
komma upp utan hjälp och jag har skickat bortDmitrij.

Gerasim slog sin kraftiga arm om honom, och lika
lätt och mjukt som han rörde sig lyfte han upp och
stödde Ivan Iljitj; med andra handen drog han upp

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free