Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Neej, inte än inte. Vasilij Ivanovitj (det var sonen)
har gått till skolan, Praskovja Fjodorovna har sagt till
att hon skulle väclcas, ifall herrn frågade efter henne.
Skall jag?
— Nej, det behövs inte. — »Om jag skulle försöka
med te?» tänkte han. — Ja, teet — tag in det.
Peter gick mot dörren. Ivan Iljitj ryste vid tanken
på att han skulle bli lämnad ensam. »Hur skall jag
kunna hålla kvar honom? Jo, medicinen.» — Peter, ge
mig min medicin. — »Det skulle ju kunna hända ändå
att medicinen gör nytta.» Han tog skeden och tömde
den. »Nej, det hjälper inte. Det är bara dumheter,
bedrägeri alltihop», tänkte han, så snart han kände den
välbekanta, äckliga, hopplösa smaken. »Nej, jag kan
inte tro längre. Men värken, värken, vad skall den vara
för, den kunde väl släppa för en enda minut.» Och han
stönade. Peter vände om. — Nej, gå. Bär in te.
Peter gick. När Ivan Iljitj blivit ensam stönade han,
inte så mycket av smärtan, hur ohygglig den än var,
som av förtvivlan. »Detsamma och detsamma alla de
här ändlösa dagarna och nätterna. Om det åtminstone
ginge fortare! Fortare — vart? Fortare mot döden,
mörkret... Nej, nej, allt är bättre än döden.»
Då Peter kom med tebrickan, såg Ivan Iljitj länge på
honom med frånvarande ögon, han kunde inte förstå
vem han var och vad han ville. Peter blev förvirrad
under den där blicken. Och när Peter blev förvirrad
vaknade Ivan Iljitj upp.
— Ja visst, teet, sade han. Det är bra, ställ det där.
Hjälp mig nu bara att tvätta mig och få på en ren
skjorta.
Och Ivan Iljitj började tvätta sig. Med en känsla av
välbehag tvättade han händer och ansikte, borstade
tänderna. Så började han kamma sig och såg sig i
spegeln. Han blev hemsk till mods, särskilt vid att se
hur håret låg som smetat över den vita pannan.
Då skjortan ömsades, visste han att han skulle bli än
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
