Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupsinnig min och uttalade sin mening om
kassations-utslagets innebörd och vidhöll den envist.
Lögnen omkring honom och inom honom själv
förgiftade mer än något annat Ivan Iljitj’ sista dagar.
VIII.
Det var morgon.
Morgon var det bara därför att Gerasim gick och
betjänten Peter kom in, släckte ljusen, drog upp ena
gardinen och tyst började städa. Om det var morgon
eller kväll, fredag eller söndag — det kom på ett ut,
det var ett och detsamma i alla fall: den pinande
molvärken, som inte släppte för ett ögonblick,
medvetandet om att livet obevekligt rann bort men ännu
inte var utrunnet; den beständigt överhängande,
ohyggliga, förhatliga döden och den samma beständiga
lögnen. Hur kunde det här vara tal om dagar, veckor
eller timmar på dagen?
— Behagas det te?
»Han tycker det hör till ordningen att herrskap skall
dricka te om morgnarna», tänkte Ivan Iljitj, men han
sade blott:
— Nej.
— Behagas det inte flytta över till soffan?
»Han vill städa rummet och jag är i vägen, jag är
osnygghet, jag är oordning», tänkte han, men sade blott:
— Nej, låt mig vara.
Betjänten fortsatte att gå och plocka. Ivan Iljitj
sträckte ut handen.
Peter närmade sig tjänstvilligt.
— Är det något som önskas?
— Klockan.
Peter tog klockan, som låg inom räckhåll för Ivan
Iljitj, och gav honom den.
— Halv nio? Är de inte uppstigna än där inne?
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
