- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
59

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Skall du verkligen aldrig börja skämmas för att
ljuga?» Men doktorn vill inte förstå frågan.

Och Ivan Iljitj säger:

— Lika ohyggligt som vanligt. Värken ger sig inte,
släpper inte ett ögonblick. Om den bara gåve sig någon
gång!

— Ja, sådana är ni sjuka alltid. Seså ja, nu är jag
visst uppvärmd. Inte ens den pedantiska Praskovja
Fjodorovna skulle ha något att anmärka mot min
temperatur. Så ja. God dag. — Och doktorn trycker
Ivan Iljitj’ hand.

Nu lägger han bort det jovialiska sättet, och med
allvarlig min börjar han undersöka patienten, tar puls
och temperatur, knackar och lyssnar.

Ivan Iljitj vet med fullkomlig visshet att allt detta
är bara dumheter och rena bedrägeriet, men när
doktorn liggande på knä sträcker sig över honom och
sätter örat än högre upp, än längre ner och med den
mest högviktiga uppsyn gör allahanda gymnastiska
rörelser över honom, fogar han sig liksom han förr i
världen fogade sig i advokaternas svada, fastän han
mycket väl visste att de ljögo och varför de ljögo.

Doktorn låg ännu på knä i soffan och knackade,
när Praskovja Fjodorovnas sidenklänning frasade i
dörren och hon hördes förebrå Peter att han ej underrättat
henne om doktorns ankomst.

Hon trädde in, kysste mannen och började genast
utbreda sig om att hon varit uppstigen länge och blott
på grund av ett missförstånd ej hade tagit emot
doktorn vid hans ankomst.

Ivan Iljitj såg på henne, granskade henne från
huvud till fot och ondgjorde sig över hennes vita hy
och hennes fyllighet, hennes välvårdade händer och
hals, hennes glänsande hår och hennes livfulla ögon.
Av hela sin själ avskydde han henne, och då hon rörde
vid honom kände han en våg av hat stiga inom sig.

Hennes sätt att förhålla sig till honom och hans

59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free