Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det börjades med Juridiska institutet. Där fanns ännu
ett och annat verkligt gott: där var munterhet, där var
vänskap, där var förhoppningar. Men redan i de högre
klasserna blevo de goda stunderna mera sällsynta.
Sedan, under första tidens tjänstgöring hos
guvernören, döko åter goda stunder upp: det var minnena
av kärleken till kvinnan. Sedan blev det mest ett virrvarr
och av gott allt mindre. Och sedan undan för undan
allt mindre och mindre.
Giftermålet... så oförtänkt och besvikelsen efteråt;
och hustruns dåliga andedräkt och sinnligheten och
hyckleriet. Och dessa själlösa ämbetsgöromål och dessa
penningbekymmer — ett och detsamma år ut och år
in. Och ju längre det led, dess mera enahanda. Alldeles
som om jag oavbrutet hade gått en backe utför, medan
jag inbillade mig att det bar uppför. Just så var det
också. I den allmänna meningen gick jag uppåt, men
för vart steg jag tog var det i själva verket livet som
gick sin kos... Och nu är det slut — dö.
Men hur var det möjligt? Varför? Det var inte
möjligt att livet varit så meningslöst och erbarmligt.
Men om det verkligen hade varit så meningslöst och
erbarmligt, varför då dö och dö under lidanden? Här
var något på tok.
Kanske jag inte har levat som jag borde? flög det
plötsligt för honom. Men det måtte jag väl, när jag
alltid har skött mig oklanderligt, sade han sig och
sköt genast ifrån sig denna enda lösning på livets och
dödens gåta såsom något fullkomligt orimligt.
Men vad är det du nu vill? Leva? Leva hur? Leva
som du lever i ditt ämbetsverk, när
domstolsvaktmästaren ropar ut: »Domstolen sammanträder»? Domstolen
sammanträder, upprepade han för sig själv. Nu var
han domstolen. Jag är inte skyldig! skrek han ursinnigt
till. Vad hade han gjort för ont? Och han hörde upp
att gråta, vände ansiktet mot väggen och fortsatte att
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
