- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
65

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försatt mig i detta elände? Varför, varför pinar du
mig så gräsligt?»

Han väntade inget svar och grät över att han inget
svar kunde få. Plågorna togo till, men han rörde sig
inte, kallade inte på hjälp. — Gå på bara, ge mig!
sade han. Men för vad? Vad har jag gjort dig?

Sedan tystnade han och upphörde inte blott att gråta,
han hörde upp att andas och blev idel öra. Det var
som om han lyddes inte till en röst som talade i ljud
utan till själens röst, till gången av de tankar som
stego inom honom.

— Vad är det du vill? var den första klara, i ord
uttryckbara tanke han förmådde uppfånga. Vad är det
du vill? upprepade han för sig själv. Vad? — Inte
lida. Leva, svarade han.

Och återigen började han lyss så spänt att inte ens
smärtan kunde distrahera honom.

— Leva? Leva hur? frågade återigen själens röst.

— Jo, leva som jag har levat förut, goda, angenäma
dagar.

— Hur levde du förut — när du hade goda,
angenäma dagar? frågade rösten. Och han började i
tankarna gå igenom de bästa stunderna av sina goda
dagar. Men besynnerligt nog — alla de där bästa
stunderna tedde sig nu helt annorlunda än förr. Alla —
utom de tidigaste barndomsminnena. Barnaåren hade
verkligen haft behag som man gärna skulle uppleva
en gång till, ifall det bjöds. Men den människa som
hade erfarit deras behag fanns inte längre. Det var
som ett minne av någon annan.

Så snart den tillvaro begynte, vars resultat var den
nuvarande Ivan Iljitj, upplöste sig allt som förr tett
sig som lyckostunder och förvandlades till något intigt
och ofta motbjudande.

Och ju längre avlägsna från barndomen, ju närmare
nuet, dess intigare och tvivelaktigare voro fröjderna.

5. —

Tolstoi, Ivan Iljitj’ död.

65

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free