Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han behövde blott erinra sig hurdan han varit för
tre månader sedan och vad han nu var, tänka på hur
oavbrutet det gått utför med honom, för att varje
möjlighet till förhoppningar skulle vara utesluten.
Där han låg med ansiktet mot soffryggen under sista
tidens ensamhet, ensamheten mitt i en folkrik stad,
mitt bland talrika vänner och sin egen familj — en
ensamhet fullständigare än på havets botten eller
någonstans på denna jord — under sista tiden av denna
ohyggliga ensamhet levde Ivan Iljitj med sina tankar
uteslutande i det förflutna. Den ena bilden efter den
andra av detta förflutna dök upp för honom. Det
började alltid med det i tiden närmaste och fortsatte till
det mest avlägsna, till barndomen, där stannade han.
Om Ivan Iljitj kom att tänka på plommonkompotten
som man nu ville förmå honom att äta, erinrade han
sig de skrynkliga, okokta katrinplommonen från sin
barndom, deras smak och hur saliven samlade sig när
man kom till kärnan, och i samband med detta
smakminne dök det upp en hel rad minnen från den tiden:
gamla dadda, brodern, leksakerna. »Nej, inte tänka på
det... det gör för ont», sade han sig och återvände till
det närvarande. En knapp i soffryggen och saffianens
veck. »Saffian är dyrt och ovaraktigt; vi hade ett
uppträde om den. Det var annan saffian och ett annat
uppträde, när vi rev sönder pappas portfölj och fick
straff och mamma bar in kakor till oss.» Och återigen
stannade tankarna vid barnaåren och åter gjorde det
ont och åter försökte Ivan Iljitj jaga bort dem och
tänka på annat.
Men samtidigt med dessa minnen drog en rad andra
minnen igenom honom — hans sjukdoms utveckling
och förvärring. Detsamma där: ju längre tillbaka, dess
mera liv. Förr hade det funnits mer goda ting i livet,
och av själva livet hade det också funnits mer. Det
följdes åt. »Liksom plågorna blir allt värre och värre,
har också hela livet blivit allt sämre och sämre», tänkte
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
