- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
70

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som vanligt, men i ett nytt läge. Han låg på rygg,
jämrade och stirrade rätt framför sig med stel blick.

Hon började tala om hans medicin. Han flyttade
blicken till hennes ansikte. Hon fullbordade inte sin
påbörjade mening, en sådan förbittring mot henne
personligen uttryckte den där blicken.

— För Guds skull, låt mig få dö i fred, sade han.

Hon ville gå, men i detsamma trädde dottern in och

kom fram för att hälsa. Han gav dottern samma blick
som hustrun, och på hennes frågor om hans befinnande
svarade han kärvt att de snart skulle bli befriade från
honom allasammans. Båda tystnade och efter ha suttit
några ögonblick avlägsnade de sig.

— Rår vi för att han är sjuk? sade Lisa till modern.
Det är precis som om det vore vårt fel. Det gör mig
ont om pappa, men varför pinar han oss så?

Vid den vanliga tiden kom doktorn. Ivan Iljitj
svarade honom ja och nej, utan att taga sin förbittrade
blick ifrån honom, och till sist sade han:

— Ni vet ju att ni ingenting kan uträtta, så låt
mig vara.

— Vi kan lindra plågorna, sade doktorn.

— Inte ens det kan ni; låt mig vara.

Doktorn gick ut i förmaket och förklarade för
Praskovja Fjodorovna att det stod mycket illa till och att
det blott fanns ett medel — opium — att lindra
lidandet, som måste vara förskräckligt.

Doktorn sade att hans fysiska lidanden voro
förskräckliga, och det var sant. Men än mera fruktansvärda
än hans fysiska lidanden voro de moraliska och däri
bestod hans största kval.

Hans moraliska lidanden kommo sig därav att när
han under natten hade sett på Gerasims sömniga,
godmodiga, breda ansikte hade det plötsligt flugit för
honom: »Men tänk om i själva verket hela mitt liv, mitt
medvetna liv inte har varit som det bort?»

Det hade flugit för honom att det kunde vara sant,

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free