Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
opposition, inte har utsikt att hålla sig uppe i
längden och ej heller förtjänar detta.
Den grad, med vilken den enskilde införlivat
kulturföreskrifterna med sitt eget väsen —
populärt och opsykologiskt uttryckt: den moraliska
nivån — är icke det enda själsliga goda, som
kommer i betraktande vid värdesättningen av en
kultur. Vid sidan därav står dess rikedom på
ideal och konstskapelser, det vill säga den
tillfredsställelse, som härflyter ur dessa båda källor.
Man blir gärna alltför benägen att upptaga en
kulturs ideal, det vill säga uppfattningen om vilka
bedrifter, som äro de högsta och mest
efterföljansvärda, bland dess psykiska tillgångar. Först tycks
det som om dessa ideal skulle vara förebilder
för kulturkretsens prestationer. Men det verkliga
förloppet är antagligen, att idealen bilda sig efter
de första prestationer, som genom samverkan
mellan inre begåvning och yttre förhållanden
möjliggjorde en kultur, och att idealets uppgift är
att sporra till ett upprepande av dessa prestationer.
Den tillfredsställelse, som idealet skänker
kulturmedlemmarna, är alltså av narcistisk natur, den
vilar på den stolta känslan att man en gång lyckats.
För att bliva fullständig behöver den jämförelsen
med andra kulturer, som slagit sig på andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
