Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla människans försök att betvinga dem,
jordbävningar, som begrava människorna och allt deras
verk, vattnen, som svämma över och fördränka
allt i sitt vilda uppror, den förödande stormen,
och vi ha sjukdomarna, som vi först nyligen fått
klart för oss äro angrepp från andra levande
varelser, slutligen hava vi dödens smärtfyllda gåta —
mot den har man hittills icke funnit något
läkemedel, och man lär väl ej heller någonsin komma
att göra det. Med dessa väldiga makter reser
sig naturen mot oss, storartad, grym, obönhörlig,
och visar oss på nytt vår svaghet och hjälplöshet,
som vi trodde vi skulle övervinna genom
kulturarbetet. Ett av de få verkligt glädjande och
upplyftande intryck man kan få av mänskligheten är,
när man ser, hur människor inför en naturkatastrof
glömma splittringen i kulturen, alla inre svårigheter
och fientligheter, och erinra sig den stora
gemensamma uppgiften, kampen mot naturens övermakt.
Som för mänskligheten i dess helhet, så är
för den enskilda människan livet svårt att bära.
Ett visst mått av försakelse ålägger henne den
kultur, som hon har del i, ytterligare lidande
beredes henne av andra människor, antingen trots
kulturföreskrifterna eller till följd av denna
kulturs ofullkomlighet. Därtill kommer det onda, som
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
