Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den obetvingade naturen — hon kallar det ödet
— tillfogar henne. Ett ständigt orostillstånd och
en svår kränkning av den naturliga narcismen är
följden av detta förhållande. Hur den enskilde
reagerar mot den skada, som tillfogas honom av
kulturen och av andra människor, veta vi redan;
han utvecklar ett motsvarande mått av motstånd
mot denna kultur, en kulturfientlignet. Men hur
värjer han sig mot naturens, ödets, övermakt, som
hotar honom, så väl som alla andra människor?
Det är kulturen, som befriar honom från denna
uppgift, den åtager sig den på samma sätt för alla,
och det är också anmärkningsvärt, att ungefär
alla kulturer göra detsamma härvidlag. Och den
stannar icke på halva vägen när det gäller att
försvara människan mot naturen, utan den går
vidare med andra medel. Uppgiften har nu vidgats,
människans svårt kränkta självkänsla behöver tröst,
skräcken måste tagas bort ur världen och livet,
dessutom vill också människans vetgirighet, som
ju för övrigt har ett starkt praktiske intresse till
drivkraft, hava ett svar.
Med det första steget är redan mycket vunnet.
Och detta är att förmänskliga naturen. Opersonliga
krafter och ödet kan man icke komma åt, de
förbliva en evigt främmande. Men om det är lidel-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
