Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna tredje punkt måste väcka våra allra
starkaste betänkligheter. Ett sådant förbud kan blott
hava ett enda motiv: att samhället mycket väl
känner hur osäkra de anspråk äro, som det
framställer för sina religiösa läror. Vore det
annorlunda, så skulle det säkert beredvilligt ställa
material till förfogande åt var och en, som själv ville
skaffa sig en övertygelse. Därför är det med ett
misstroende, som icke så lätt tystas ned, som vi
gå att pröva de båda andra svaren. Vi skola tro,
emedan våra förfäder hava trott. Men dessa våra
förfäder voro mycket okunnigare än vi, de trodde
på en mängd saker, som vi numera anse alldeles
oantagliga. Den möjligheten träder fram, att också
de religiösa lärorna kunna vara av samma slag.
De bevis, som våra förfäder hava lämnat efter sig,
äro nedlagda i skrifter, som själva hava karaktären
av otillförlitlignet. De äro fulla av motsägelser,
omarbetade, förfalskade, och de ställen, där
faktiska vittnesmål anföras, äro själva obevisade. Det
hjälper inte mycket, att man påstår, att deras
ordalydelse eller också blott deras innehåll härstamma
från en gudomlig uppenbarelse, ty detta påstående
är ju redan självt en del av de läror, vilkas
trovärdighet skulle undersökas, och ingen sats kan
bevisa sig själv.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
