Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antagonism endast är tillfällig, icke oförsonlig.
Vi sträva efter samma sak, men ni är otåligare,
anspråksfullare och — varför skulle jag icke säga
det? — mer självisk än jag och mina
meningsfränder. Ni vill, att saligheten skall börja genast
efter döden, ni begär det omöjliga av den och vill
icke uppgiva den enskildes anspråk. Vår gud,
Logos,1 skall av dessa önskningar förverkliga det
som naturen utom oss tillåter, men blott så
småningom, först i en oöverskådlig framtid och för
nya människobarn. Någon ersättning åt oss, som
få bära svåra lidanden, utlovar han icke. På
vägen till detta avlägsna mål komma edra religiösa
läror att övergivas, och det betyder ingenting,
om man först misslyckas, om de första försöken
att ersätta dem med andra bildningar visa sig
värdelösa. Ni vet varför. I längden kan ingenting
motstå förnuftet och erfarenheten, och religionen
motsäger dem båda alltför uppenbart. Inte heller de
mer renade religiösa idéerna kunna undandraga
sig detta öde, så länge de vilja rädda något av
religionens tröstande innehåll. Om de inskränka
sig till att påstå, att det finns ett högre andligt
väsen, vars egenskaper äro obestämbara, vars
avsikter äro outgrundliga, då äro de visserligen osår-
1 Holländaren Multatulis gudapar Logos—Ananke.
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
