Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - I. Den svenska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•3°
FÖRSTA KAPITLET.
dem. Här hade regeringen beslutit, att en kyrka skulle byggas,
och Högström drog ej i betänkande att mottaga kallelsen att
blifva präst därstädes.
Till medhjälpare fick Högström Johan Zeltberg, hvilken
uppbrände vuollesitalapparnes förnämsta offerställe vid Saino, hvarest
5 afgudabilder och en mängd rendjursben blefvo lågornas rof.
Det lyckades den allvarlige och nitiske Högström att genom Gud&
ords predikan och genom den undervisning han för öfrigt
lämnade vinna mångas hjärtan för Herren. Han fortfor dock icke
länge att verka som missionär i Lappmarken. Han förflyttades
1748 till Skellefteå, därifrån han dock fortfarande med ifver åtog
sig lapparnes sak.
En för missionen i Lappland verksam man var ock Per
Fjellström, född i Silbojok 1697. Han blef skollärare i Lycksele
1719, präst därsammastädes 1739 och dog 1764. Om honom
vittnar Læstadius, att ingen har till den grad som han verkat för
kristendomens utbredande i Lappland. Han utgaf flere
religionsböcker på lapska språket samt utverkade hos regeringen åtskilligt,
som befordrade den lapska missionen.
Äfven Johan Tornberg, präst i 13 år i Kautokeino och i 32
år i Juckasjärvi, hvarest han dog 1751, omtalas såsom en duglig,
upplyst och för missionssaken nitälskande man.
Hvad som gaf den lapska missionen en kraftig lyftning i
början af 16-hundratalet, var von Westens framgångsrika verksamhet
bland de norska lapparne, hvilken hade sin goda återverkan på
arbetet äfven på den svenska sidan af Kölen. Att all denna
verksamhet ej blef utan frukt, är naturligt; och dock funnos många
trakter, synnerligen de mera aflägsna och sådana, som saknat
nitiska arbetare, hvarest kristendomen blott fans till namnet, men
hvarest däremot mycken gammal vantro och trolldom samt
afguderi ännu regerade. Och där man iakttog de yttre formerna
samt gick till kyrka och nattvard på söndagsförmiddagarne,
var det alls icke ovanligt, att man öfverlastade sig med starka
drycker på söndagseftermiddagarne. Dock — vi må ju icke
förundra oss däröfver, då ju sådant kan äga rum i slutet af nittonde
århundradet, ej blott i Lappland utan äfven på andra ställen i
värt kristna Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
