Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - II. Den norska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•3°
FÖRSTA KAPITLET.
blef med omsorg doldt för alla icke-lappar och synnerligen för
prästerna. För öfrigt skedde detta omdop icke allenast en gång
utan flere gånger, så ofta en människa blef sjuk.
Pä ett likartadt sätt vanhelgades ock nattvarden. A ena
sidan gingo lapparne till nattvarden för att ej förtörna de kristnas
Gud och för att icke mista sina borgerliga rättigheter; å andra
sidan var man rädd att förtörna sina afgudar. Därför aflade
lappen, innan han gick till nattvarden, antingen hemma eller vid
det första rinnande vatten, som han påträffade, sin
syndabekännelse inför alla sina afgudar, ja inför djäfvulen själf, bad dem om
förlåtelse för alla sina synder, synnerligen därför att han gick till
Herrens bord. Därefter tog han ett stycke bröd och kött och
sade: Detta är Sarakkas eller min saivos lekamen; sedan drack han
ur bäcken eller något brännvin och sade: Detta är Sarakkas eller
min saivos blod. När han därefter kom i kyrkan, sade han vanligen
dessa ord: Den som är mäktigast, må nu segra, vare sig Sar akka
och min saivo eller Rist-Ibmel, de kristnas Gud, ty jag har nu
gjort bådas vilja.
I all hemlighet offrade lapparne till sina afgudar, till träd,
till friskt vatten, till högar och berg. Många lappar stodo aldrig
upp eller gingo till sängs, åto eller drucko utan att tacka sina
afgudar och bedja till dem.
Af det nu anförda torde det vara klart, att den
förskräckligaste hedendom öfvades under det kristna namnet. Därtill
bidrog ock väsentligen den omständigheten, att de präster, som voro
anställda i Finnmarken, voro odugliga män, som förde ett
anstöt-ligt lefverne. Äfven de »kristna» norrmännen gåfvo ej heller
genom sitt lefverne lapparne någon sann föreställning om, hvad
kristendom vill säga. Tvärt om förledde de dem till dryckenskap
och andra laster för att få ockra på dem. Under 160 år efter
reformationen frågade regeringen alls ingenting efter missionen i
Finnmarken, ehuru de svenska konungarnes exempel borde hafva
erinrat den om dess plikt härutinnan. Men de danska
konungar, under hvilka Norge den tiden lydde, bodde långt därifrån
och besökte det mycket sällan. Dock utgjorde Kristian den fjärde
härifrån ett undantag. Han reste öfver till Norge och
kring-seglade 1599 Nordkap. Utan tvifvel kom han under denna resa
att tänka på lapparne. Han förordnade om åtskilliga kyrkors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
