Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - II. Den norska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•3°
FÖRSTA KAPITLET.
åtog sig med ifver lapparne och ingaf 1824 till stortinget ett
lagförslag om anläggandet af en skola i Finnmarken, vid hvilken man
skulle lära det lapska språket. Dock var det synnerligen prosten
Deinbolls efterträdare, som framför alla andra präster i
Nordlanden och Finnmarken verkade i von Westens anda och kraft, och
med hvilken en ny tid i den lapska missionens historia begynner.
Hans namn var Niels Joakim Kristian Vibo Stockfleth. Han
var född i Fredriksstad 1787, blef student 1803 och officer 1808
samt deltog såsom sådan i kriget i Holstein. Då Norge blef skildt
från Danmark, tog han afsked såsom kapten och återvände till
Norge. Där blef han åter anställd såsom officer 1818. Under
det att han låg i garnison på landet, åtog han sig tillika att vara
huslärare hos en gudfruktig präst, pastor Christie i Slidre. Under
vistelsen där vaknade hos honom begäret att blifva präst. Han
begynte 1823 vid 36 års ålder att studera teologi och aflade
redan 1824 sin examen. Hans önskan att få komma till
Finnmarken blef mer och mer brinnande, och han sökte och erhöll
prästbefattningen i Wadsö 1825. Wadsö, Wardö och Nässeby var
det nordligaste pastoratet i Finnmarken och hade i förening med
Lebesby, Kjöllefjord och Tana, hvilka han under 3 år äfven måste
betjäna, en vidd af omkring 300 kvadratmil. Därtill kom, att
lapparne på sina resor drogo mot öster ända till 1 à 2
dagsresor från Köla och i söder ned till Enare, hvarförutom
Stockfleth ock måste resa till fjällsocknarna Kautokeino och Karasjok.
Under dessa resor blef det för Stockfleth mer och mer klart,
att han med all flit måste studera det lapska språket. Detta språk,
som är af en annan språkstam än det norska, har naturligtvis
många egendomligheter, som tidigare språkforskare icke alltid
lyckats intränga i. Därigenom blefvo ofta oriktiga begrepp gifna
åt lapparne. Stockfleth berättar, att han först, sedan han varit i
Finnmarken i 3Y2 år, begynte ana, att den öfversättning han
brukat af orden »Herren vare med eder» var oriktig. Det ord,
hvarmed »med» var öfversatt, betydde nämligen 1:0) bakefter; 2:0)
i öfverensstämmelse med; 3:0) då man talar om ett tvunget
åtföljande, såsom då man säger: tag din hund eller ren med dig.
Såsom han nu hade öfversatt »Herren vare med eder», skulle det
antingen betyda: »Herren vare bakefter dig» eller »Herren vare
tvunget med dig». Däremot hade lapparne ett annat ord, som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
