Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - II. Den norska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•3°
FÖRSTA KAPITLET.
på dessa resor och delade med honom de mödor och
besvärligheter, som voro förenade med desamma. Själf har han skildrat
sin vistelse bland lapparne samt deras plägseder och bruk. Därom
säger han följande:
»Finnarnes restält är gjordt af grof säckväf och stundom
därjämte betäckt med trädbark. Där man vill uppställa det,
bortskaffar man först, om väderleken det tillåter, så mycket som
möjligt af den lösa snön från platsen, hvarefter man rundt omkring
lägger ris och kvistar, så att blott platsen för eldstaden i midten
är fri. Sex till nio fina störar uppställas därefter emot hvarandra,
så att de bilda en kägla; dessa betäckas med väfven, och tältet
är färdigt. Om en någorlunda reslig man ställer sig rak i
midten, når vanligen hufvudet upp till hålet, där röken skall utgå.
Då dagsljuset försvinner, skymningen tilltager och renarne ej mer
vilja draga, börjar äfven den trötte resanden att längta efter
ombyte i sin ställning. Att fullt hvila ut, kommer ej i fråga.
Ändtligen har man uppnått platsen, där fjäll-lappen vill tillbringa natten;
renarne frånspännas och skötas, tältet uppsättes och eld
upptändes. Predikanten aftager sin björnskinnskrage, lapparne likaså.
För att ej få kläderna genomvåta af den upptinade snön, afpiskar
man dem utom tältet, om vädret det tillåter. Alla krypa nu på
händer och fötter in i det trånga tältet och afdraga här
lappskorna (komagerna), ett slags halfstöflar, fyllda med fint hö, som
i stället för strumpor omgifver fötterna. Därefter upphänges allra
först den stora grytan eller kitteln öfver elden och fylles gång
efter annan med snö. En stor träslef går nu man från man, och
då snön börjar smälta, gör slefven beständigt sin rund omkring
laget; alla vilja släcka sin törst och drickandet synes ej vilja taga
slut. Ett stort stycke fruset renkött ställes framför elden och
upptinas så mycket, att man kan hugga det i stycken.
Emellertid blifva skorna och benkläderna, som räcka ända till knäna,
upphängda att torka, och då tältet är ganska lågt, slå de i hvarje
ögonblick den därunder sittande i ansiktet. Nu tages äfven höet
ur skorna, rifves mellan händerna och torkas tillika med de nakna,
men rena fötterna, hvilka sistnämnda jämte höstrumporna, skorna
och ett par hundar, som på alla sidor slicka köttstycket, omgifva
elden i en tätt sluten krets. Nu glömmas alla dagens
svårigheter och mödor och tjäna blott att förhöja njutningen. Med ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
