Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - IV. Den ryska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
FÖRSTA KAPITLET.
20 år ett heligt lif och reste därefter till Novgorod, där han blef
prästvigd. Två år därefter reste han tillbaka i sällskap med två
andra munkar och uppbyggde vid Kolaflodens utlopp i Ishafvet ett
kloster jämte en till den heliga treenigheten invigd kyrka. Han
befallde munkarne att genom eget arbete förvärfva sig sitt
uppehälle och undervisade de lappar, som kommo till honom. Många
af dem fattade kärlek till munklifvet, och sedan han i flere år
undervisat dem i den heliga skrift och öfversatt några böner
från slavoniska till lapska, döpte han på en dag 2,000 lappar med
kvinnor och barn. Men då munkarne icke ville böja sig under
den stränga regeln att lefva utan egendom och försörja sig
genom eget arbete, så öfverföllo de Feodorit, slogo honom
obarmhärtigt och fördrefvo honom från klostret och från hela trakten.
Sina återstående dagar tillbragte han i några andra kloster och
dog slutligen i ett kloster Vologda. Dessförinnan hade han dock
ännu tvänne gånger besökt det af honom instiftade klostret vid
Kolaflodens utlopp.
Kristendomen hade nu således trängt upp till Ishafvet, men
väster om Köla bodde fortfarande hedniska lappar, som lefde i
afguderi. Till dem drog kort efter Feodorit eller kanske
samtidigt med honom munken Tryfon, som var född i det
novgorod-ska området. Genom en uppenbarelse af frälsaren hade det
blifvit honom befalldt att begifva sig »till ett torrt och otillgängligt
land.» Han drog nu upp till trakten af floden Petsengi (Peisen),
hvarest han träffade lapparne, lefvande i afguderi och
tillbedjande bilder, ormar och andra kryp. Hans predikan mötte mycket
motstånd. Lapparne och i synnerhet deras trollkarlar grepo
honom i håret, slogo honom, kastade honom till marken och hotade
honom med döden, om han icke lämnade deras land. Ofta ville
de utföra sina onda planer, men Herren hindrade dem. Genom
sin saktmodighet, sitt gudfruktiga lefverne samt sin välvilja mot
dem lyckades munken omsider böja deras hårda sinnelag. Han
reste nu till Novgorod, hvarifrån han återvände med välsignelsebref
från ärkebiskopen. Dessutom förde han med sig några
byggmästare, med hvilkas tillhjälp han uppbyggde en kyrka. Han hade
nu vunnit lapparnes kärlek, och dessa belönade honom med
rik-liga gåfvor, som han åter gaf till kyrkan. Ryktet om honom
samlade en mängd munkar och lekmän omkring honom, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
