Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Missionen i Lappland - III. Den finska lappmissionen - IV. Den ryska lappmissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA LAPPMISSIONEN.
65
motstå. Dock säger pastor Fellman, att äfven bland dem finnas
många, som alls icke hängifva sig åt dryckenskapslasten.
Sedan de från pastor Andelin på 1850-talet utarbetade
religionsböckerna med lapsk och tinsk text utkommit från trycket och
vunnit spridning, är det att hoppas, att äfven utsjokilapparne
skola komma till större färdighet i att läsa och till en större
insikt i kristendomens sanningar.
För närvarande utgöra de finska lapparne ett prosteri för
sig, bestående af 4 socknar. Prästerskapet därstädes måste kunna
lapska och åtnjuter därför genom regeringens försorg vissa
löneförmåner. Om somrarne åtföljas ifrågavarande lappar på sina
ströftåg längs Murmanska kusten af därtill förordnade präster och
kateketer. Någon annan mission bland nämnda lappar existerar icke.
IV. Den ryska lappmissionen.
De lappar, som haft sina bostäder inom det ryska Lappland,
synas ända intill reformationens tid hafva varit så godt som
helt och hållet oberörda af kristendomen. Men det berättas, att
år 1526 lappar kommit ned till Moskwa och bedt storfursten
Vasilij Ivanovitsch om en altarduk och präster för att inviga
en kyrka samt döpa dem. Storfursten skulle då hafva befallt
ärkebiskopen af Novgorod att skicka en präst och en] diakon dit
upp. Detta skedde ock, och då de kommo till lapparne, invigde
de en kyrka och döpte många af dem. Ar 1532 kom åter begäran
från lapparne vid Kolaälfen om att få präster, och ärkebiskopen
sände ånyo en präst och en diakon dit upp, hvilka byggde kyrkor
och döpte lappar. Ty i kyrkors byggande och i döpande synes
kristendomen hufvudsakligen hafva bestått.
Två år därefter sände ärkebiskopen munken Elias med
vigvatten och utrustad med herdebref för att afskaffa de lämningar
af hedendomen, som ännu funnos kvar. Visserligen förstördes
afgudabilderna, och folket kallades kristet, men afguderiet fortfor
i själfva verket.
En man, som synnerligen intresserade sig för lapparnes
omvändelse, var munken Feodorit. Han kände hos sig en innerlig
åtrå efter ensamhet och begaf sig 1527 till »de vilda lapparne»,
bland hvilka han slog sig ned i en obanad skog. Här lefde han i
Ekman, Illustr. Missionshistoria. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
