Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Missionen på Grönland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONEN PÅ GRÖNLAND.
79
ser ville samtliga kolonisterna och de öfriga af skeppsfolket
återvända. De gingo ock snart ombord och afseglade. »Så är jag
nu», skref Egede, »lämnad allena med min hustru, 3 barn, 10
matroser och’ 8 grönländska gossar och flickor, som uppfostras
hos oss». I Guds trofasta beskydd öfverlämnade han sig och de
sina, väntande hjälpen allena från Herren. Hans tro kom icke
o
heller på skam. Ar 1733 kom ånyo ett skepp från hemlandet,
hvilket medförde den glada underrättelsen, att konung Kristian
beslutit att understödja den grönländska missionen. Med samma
fartyg anlände äfven tre nya missionärer, utsända af
brödraför-samlingen, hvilka snart fingo öfvertaga hela ledningen af
missionen på Grönland.
En svår pröfning fingo de utstå vintern mellan 1733 och
1734. En af de grönländska gossarne, som en tid vistats i
Köpenhamn, medförde smittkoppor. Med förfärande hastighet
utbredde sig sjukdomen och skördade mellan 2- à 3,000 personer.
Äfven den infödde läraren, Fredrik Kristian, som under de sista
åren varit Egede till stor hjälp, nedlades på dödsbädden och
afsomnade i frid.
Under denna sjukdomstid använde Egede och hans hustru
alla sina krafter till att hjälpa och lindra både den andliga och
lekamliga nöden. En inföding yttrade kort före sin död till
Egede, som troget vårdade honom: »£>u har gjort, hvad icke
våra egna skulle hafva gjort för oss. Du har försett oss med
mat, då vi ingenting hade ätt ätc1. Du har begraft våra döda,
hvilka eljes skulle hafva blifvit uppätna af hundar, korpar och
räfvar. Men framför allt har du talat med oss om Gud och sagt oss,
huru vi skola blifva saliga, så att vi nu kunna dö med fröjd och
vänta ett bättre lif efter detta». I sanning ett dyrbart vitsord för
den nitiske och själfuppoffrande missionären!
Emellertid hade denna lidandets tid så medtagit Egedes och
hans hustrus krafter, att när sjukdomen upphörde, de voro nästan
alldeles uppgifna. I synnerhet tycktes fru Gertrud hafva svårt att
hämta sig efter alla dessa ansträngningar. Hon nedlades till sist
på sjukbädden. Krafterna aftogo mer och mer, under det att
hennes ande fröjdade sig i lefvande Gud. För grönländarne hade
hon bedit och arbetat. Bland dem fick hon ock sluta sin arbetsdag.
På sista aftonen af året 1735 afsomnade hon stilla i tron på Herren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
