Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Missionen på Grönland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
ANDRA KAPITLET.
Nedtryckt af sorg och kraftlös, beslöt Egede att lämna sin
kära församling åt sin son Paul och åtminstone för någon tid
söka hvila i fäderneslandet. Den 28 juli 1736 höll han sin
af-skedspredikan för de talrikt församlade grönländarne öfver Esaias
49: 4 : Men jag sade: Förgäfves har jag arbetat; fruktlöst och
fåfängt har jag förspillt min kraft; vien min rätt är hos
Herren, och min lön är hos min Gud. Han tackade Herren för all
den nåd han fått erfara samt nedkallade Guds välsignelse öfver
missionen på Grönland.
Påkostande var det att skiljas från detta arbetsfält, som
blifvit honom kärt. Alen han hoppades att i sitt fädernesland nu
kunna uträtta mera för den grönländska missionen, än han kunde,
om han kvarstannade på Grönland. Glad i sin Gud gick han
därför ombord den 9 augusti 1736 med sin son Niels och tvänne döttrar.
Han medförde ock de jordiska kvarlefvorna af sin hädangångna
maka, som han beredde ett hvilorum på Nikolai kyrkogård i
Köpenhamn, där hon hvilar till de rättfärdigas uppståndelse.
Grönländarne tala ännu i dag med vördnad om Hans Egede, hvilken
de kalla sin »oförgätlige fader-:.
I Köpenhamn talade han varmt för den grönländska
missionen och uppväckte därigenom ett stort intresse för densamma.
Detta hade till följd, att ett grönländskt seminarium upprättades
därstädes, för hvilket Ilsede själf blef föreståndare. Snart ställdes
hela grönländska missionen under hans uppsikt. Han var ock
den rätte mannen att sköta denna befattning, och han fick på
detta verksamhetsfält ännu vara till mycken välsignelse.
Efter ett lif, så fullt af möda och arbete, längtade han efter
någon hvila, då det led närmare mot hans lefnads afton. Han
begärde därför den 5 januari 1747 afsked från sitt
missionsföre-ståndareskap och drog sig undan till den lilla staden
Stubbekjö-bing på ön Falster, där han afled den 5 november 1758. Hans
död var ett ljufligt insomnande. Kort före sin död yttrade han
till de sina, att han anade, att hans slut var nära. »Barn», sade
han, »I skolen icke få behålla mig länge.» Då man frågade
honom, hvaraf han visste detta, då han ju vore frisk, svarade han:
>Det förekom mig i natt, såsom hade några saligen aflidna
vinkat mig.» Hans sista önskan var, att han skulle blifva begrafven
vid sidan af sin älskade Gertrud i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
