Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Missionerna i nordvästra Afrika - II. Senegambien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONERNA I NORDVÄSTRA AFRIKA. 109.
prästernas (= trollkarlarnes) makt är mycket stor, och
alldenstund dessa personer på grund af egennyttiga beräkningar önska
hålla folket nere i okunnighet och vidskepelse, äro de till stort
hinder för sina landsmäns lyftning i andligt och världsligt hänseende.
Till fetisch väljer negern en tygbit, en djurtapd, en orm, en
bergspets eller snart sagdt hvilket naturföremål som helst. I
allmänhet anses dock icke fetischen vara en gud, utan guddomen
tros bo i densamma eller eljes på något sätt stå i förbindelse
därmed. Därför öfvergifves fetischen, när guden af någon
anledning antages hafva lämnat honom, och en ny fetisch utväljes
i stället. Vanligen föreställer sig negern sina gudar såsom ett
slags andeväsen. Ja, hos åtskilliga negerfolk spåras t. o. m. ett
mer eller mindre klart medvetande om en enda Gud, som är
upphöjd icke blott öfver den synliga skapelsen utan äfven öfver alla
andra andemakter eller »gudar».
Negrerna tro på ett lif efter detta och anse det tillkommande
lifvet såsom en fortsättning af det nuvarande. Höfdingen
kommer att i den andra världen fortfara med regeringen öfver sin
stam, och slafven fortfar att vara slaf o. s. v.
Många af Afrikas negerfolk äta ännu människokött, och
stammarne bekriga ej sällan hvarandra endast för att göra
krigsfångar och få tillfredställa sin lystnad efter denna gräsliga föda.
Äfven för öfrigt höra inbördes strider och blodsutgjutelser nästan
till ordningen för dagen.
Negrerna hafva dock här och där upprättat samhällen, som
äga en icke obetydlig fasthet. De förstå järnets bruk, hvarjämte
de odla jorden samt idka en rätt betydlig handel. Ja, en del
negerstammar ådagalägga ett handelssinne, som är i så hög grad
utveckladt, att det icke så litet erinrar om judarnes. Det tyngsta
arbetet utföres merändels af slafvar eller af kvinnorna, som
således i viss mån äfven behandlas såsom slafvar. Slafveri och
slafhandel hafva öfver allt varit uråldriga inhemska sedvänjor i
Afrika, men det var först genom de »kristna» européernas och
de i viss mån bildade arabernas mellankomst, som slafjakterna
och slafutförseln hunno en fasaväckande utveckling både i
omfång och hjärtlös grymhet. Européerna, som utförde slafvar till
Västindien och de amerikanska fastlanden, hafva nu visserligen
afstått därifrån, men i stället föra araberna allt fortfarande stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
