Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Missionerna i Öfre Guinea - II. Joruba- och nigermissionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONERNA I ÖFRE GUINEA.
135
Flere småhöfdingar besöktes dessutom. Det befans, att
folket var välvilligt, brännvin var ej kändt i dessa trakter, och
om än slafhandel bedrefs, så behandlades dock slafvarne
mänskligt, så länge deras landsmän rådde öfver dem. Att döda en
slaf var belagdt med dödsstraff likaväl som mord på en fri
man. Men öfver allt talades om de längre upp vid floden
belägna, mäktiga muhammedanska fellataländerna, som voro
medelpunkten för slafhandeln. Kapten Trotter önskade därför framför
allt att hinna fram till Rabba, den förnämsta fellatastaden vid
Niger, för att söka hämma de omänskliga slafjakter, som därifrån
planlades och utfördes.
Klimatfebern började dock utbryta på skeppen, och endast
en budskickning kunde affärdas till Rabba. Många dukade
under för febern, och man måste så fort som möjligt skynda ned
till hafvet och återvända till England. Alltför många hade
emellertid dött, och denna utgång föranledde en stor nedslagenhet i
hemlandet, hvadan det länge såg ut, som skulle länderna vid
Niger lämnas åt sitt öde.
Men under det doktor Barth 1850—55 företog en
forskningsresa öfver Sahara till sjön Tsad och länderna däromkring
samt upptäckte Nigerns biflod, den väldiga Binué, väckte de
underrättelser, som därom redan före Barths hemkomst nådde
England, på nytt begäret att därifrån söka åstadkomma en
förbindelse med dessa trakter. En ny expedition utrustades, som
år 1854 med ångfartyget »Plejaden» for uppför Niger och Binué
ända till Gurowa. Denna gång förlorades icke en enda af
expeditionens medlemmar, och man insåg däraf, att man förut
betydligt öfverdrifvit de faror, som klimatet medför. Då
stammarne vid Niger fortfarande hade visat sig vänliga och önskat
få missionärer sig tillsända, så beslöts nu ändtligen att upptaga
nigermissionen på fullt allvar.
Men innan vi nu berätta om den tredje nigerexpeditionen,
måste vi göra ett uppehåll för att lära känna en man, som icke
blott deltog i alla dessa expeditioner, utan äfven af Herren var
bestämd att från början blifva den mänsklige ledaren af missionen
vid Niger, nämligen Samuel Crowther.
Bland de mäktiga fellatafolken i det inre af Sudan hade
vid slutet af 1700-talet en väldig rörelse uppstått, som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
