Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - I. Missionsarbetet bland de i nordväst boende folken (ovambófolket, buskmännen, koranna, grikva, namakva, orlam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONEN I O V AMBO LANDET.
197
Utom denna lilla kära förstlingsfrukt fingo, såsom vi förut
sagt, de finske missionärerna än en tid så på en förhoppning. Dock
— de förberedande arbetena på ett missionsfält äro icke minst
betydelsefulla.
Till ett sådant förberedande arbete hör visserligen framför
allt att få en kristlig litteratur på folkets eget språk. I januari
1877 fingo missionärerna de första böckerna färdigtryckta på
ovambåspråket, och infödingarne syntes hafva mycket stor lust
att lära sig läsa. Visserligen fingo missionärerna låta nöja sig
därmed, att deras elever kommo och gingo, när de behagade.
Men visst är dock, att genom dessa skolbesök månget frö
utsåddes, som sedermera bar frukt.
I början af 1879 hade de första ynglingarne i
Ovambå-landet tillkännagifvit sin önskan att undervisas för att blifva
döpte. Men de afskräcktes därifrån, då det blef kändt, att
landets regering och maktägande ej sågo sådant med blida ögon.
Till följd däraf flydde flere till stationen Omaruru i Hererölandet
för att af den tyske missionären därstädes få åtnjuta
undervisning till dopet. Då en a’f dessa dopkandidater förde post från
Hererölandet till missionärerna i Ovambå, sökte infödingarne
försåtligt gripa honom, och det var med knapp nöd han undgick
detta försåt. Denne unge man jämte 3 andra blefvo emellertid,
såsom förstlingen af ovambo, döpte i Omaruru den 6 november
1881. Deras öfvergång till kristendomen genom dopet hade den
verkan i deras hemland, att 7 ynglingar genast anmälde sig hos
de finske missionärerna till erhållande af dopundervisning. Man
blef alltmer och mer gynnsamt stämd med afseende på
öfvergången till kristendomen, och konungen själf förklarade till och
med, att han önskade, att allt hans folk fick åtnjuta undervisning.
Vid denna tid förlorade Finska missionssällskapet en af
sina dugligaste arbetare, nämligen Gustaf Mauritz Skoglund,
som efter 10 års troget arbete hemkallades af den store
vingårdsmannen den 22 april 1880. Med hela sitt hjärta var han
tillgifven missionen. Efter att under sin barndom och ungdom hafva
åtnjutit en kristlig uppfostran i det torftiga hemmet begaf han
sig vid 24 års ålder till missionsskolan. Detta skedde 1864. Då
modern frågade honom: »Vill du icke stanna här i landet som
missionär», svarade han: »När Herren gifvit mig gåfvor, så går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
