Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - I. Missionsarbetet bland de i nordväst boende folken (ovambófolket, buskmännen, koranna, grikva, namakva, orlam)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8 SJETTE KAPITLET.
ja g ut på hans befallning. Kristi kärlek tvingar mig.» Vid den
afgångsexamen, som 1870 anställdes med de afgående eleverna,
erhöll Skoglund särskildt ett godt vitsord af dåvarande biskop
Schauman.
I sällskap med missionär Reijonen afreste han till Afrika
och anlände den 13 oktober 1870 till Kapstaden. Med glädje
och tacksamhet till Gud beträdde han Afrikas jord. Efter att
hafva dröjt något hos de rhenska missionärerna vid Stellenbosch,
afseglade han jämte sitt ressällskap till Wallfisch Bay. Därifrån
begaf han sig till Otjimbingué i Hererolandet, dit han anlände
den 28 januari 1871. Där sammanträffade han med den gamle
erfarne missionären Hugo Hahn, som invigde honom till
missionärskallet, emedan denna gång tillstånd af öfverheten till de
utexaminerade missionselevernas invigning i hemlandet hade
förvägrats. Därefter bröt han upp för att begifva sig till Ovambè,
där hans arbetsfält skulle blifva. För detta land lefde han ockå
helt och offrade sina krafter och till sist sitt lif för att få bära
evangelii kostliga utsäde till det i hedendomens mörker djupt
försjunkna folket. Under de 9 år han lefde där, var han blott på
en 3 månaders resa år 1873 till Omaruru i Hererolandet. Med
mycken flit och trohet hängaf han sig åt sin kallelses värf.
Synnerligen ägnade han sig åt inlärandet och bearbetandet af
landets språk, hvilket icke var någon lätt sak, då ondonga-språket,
som talades af folket, icke förut funnits i skrift. Men han kunde
dock efter några års träget arbete på nämnda språk utgifva bibliska
historien och Luthers lilla katekes, så att folket själft kunde blifva
i tillfälle att studera kristendomens sanningar.
De 4 sista åren vistades Skoglund på den viktiga
stationen Olukonda, som låg ungefär en kilometer från konungens by.
Genom sitt älskliga, fridsamma och tålmodiga sätt samt genom
sitt helgade och af nåden tuktade väsen förskaffade
missionären sig stort förtroende bland hedningarne. Till och med den i
hedniska styggelser djupt försjunkne konung Kambonde sände
bud till honom om hjälp under sin sjukdom. Skoglund
begagnade sig af tillfället att vid sina besök samtala med konungen
om andliga ting, så att han blef missionen ganska bevågen,
ehuru han själf tyvärr fortfor att lefva i sitt hedniska mörker.
När konungen fick höra om Skoglunds död, sade han: »Mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
