Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - II. Kaplandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONERNA I KAPLANDET.
2 2 5
utsväfningar vid underrättelsen om, moderns och kort därefter
äfven om faderns död, ehuru han visste, att det var sorgen öfver
honom, som i förtid ändat föräldrarnes jordiska lefnad. Äfven
sin äldre broders förmaningar slog han i vädret och förblef lika
hård, då han fick veta, att denne broder, salig i Herren och med
förbön för sin yngre broder, gått ur tiden.
När så van der Kemp en dag gick på gatan i staden
Leyden, nåddes hans öra af en enkel sång. Han lyssnade, och
tonerna grepo honom med oemotståndlig makt. Han hörde, att
det var en kvinna, som sjöng, och han beredde sig tillfälle att
få göra denna kvinnas bekantskap. Hon var fattig och obildad,
men lefde i innerlig, barnslig tro på Herren. Inom kort
förmådde van der Kemp denna kvinna, Kristina Helena Frank,
till att blifva hans maka. Näst Herren älskade hon nu sin man,
och hennes barnsligt hängifna kärlek utöfvade det största
inflytande på honom. Han började genast föra ett i det yttre
anständigt och berömvärdt lefnadssätt. Äfven kände han oro öfver
sina syndiga böjelser och behof af en omvändelse, men trots
väldiga inre strider förblef han dock oomvänd.
Sedan hans hustru skänkt honom en dotter, tog han afsked
från krigareyrket, inom hvilket han gifvit stora förhoppningar
om sig och efter hand blifvit befordrad ända till ryttmästare.
Han reste nu med hustru och barn till Edinburgh och afslutade
där sina medicinska studier samt blef år 1782 med utmärkelse
promoverad till medicine doktor. Samma år började han
praktisera såsom läkare i Holland och vann snart stort rykte för den
skicklighet och samvetsgrannhet, hvarmed han utöfvade sitt kall.
Under tiden kände han alltjämt, att hans hjärta icke var
rätt inför Gud, och hade därför börjat bedja, att han genom
någon svår tuktan skulle blifva omvänd. Han fick då erfara
motgångar, men förblef det oaktadt densamme som förut. Men
den 27 juli 1791 företog han med sin hustru och dotter en
lustsegling på floden Maas. En vindstöt kullkastade båten, och han
såg sina kära sjunka i djupet. Själf blef han underbart räddad,
i det ett skepp af stormen lösslets från sina landfästen och fördes
rakt fram till den plats, där han med sina sista krafter kämpade
för att hålla sig öfver vattnet. Under sin förtviflan gick han
söndagen därefter i kyrkan, där nattvard firades. Han ansåg allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
