Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - II. Kaplandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
SJETTE KAPITLET.
jämt Jesus hafva varit blott en bedragare och ville därför icke
deltaga i nattvardsfirandet, men drefs oemotståndligen fram. En
underbar känsla af undergifvenhet under Guds vilja bemäktigade
sig honom, och i sitt hjärta sade han Gud, att han nu var
fullkomligt nöjd med, att Gud tagit hans hustru och hans lilla barn.
Men i detsamma förnam han i sitt inre en röst, som sade:
»Öfverlämna dem icke allenast åt Gud, såsom alltings skapare,
utan lämna dem åt mig.» Van der Kemp studsade. Han
förstod, att det var Jesus, som så talade till honom. Han svarade
i sitt hjärta: »Ja, Herre Jesus, jag öfverlämnar dem åt dig.»
Rösten i hans inre frågade vidare, om han vore öfvertygad, att
de hos Jesus vore i godt förvar. Och då han bejakade detta,
uppmanades han af samma röst att också själf lämna sig i
frälsarens händer. Under sorg och blygsel öfver sin förra otro
lämnade han sig nu åt Jesus. Men då kom han i håg, huru
orimlig han förut funnit läran om Jesus och försoningen. Då sade
honom rösten, som talade till hans själ, att han än en gång
skulle undersöka i bibeln, så skulle han finna lärorna om
arfsynden och försoningen vara hufvudpunkterna. Nu skulle han
deltaga i Herrens måltid och så bekänna sig till honom. Van
der Kemp lydde. Vid sin sedan företagna läsning i bibeln fann
han, att han aldrig förut haft någon rätt föreställning om Jesu
lära. Han hade nu funnit Jesus och förvånades alltmer öfver
det guddomliga ordets klarhet och påtagliga sanning, eller
rättare öfver, huru han förut kunnat vara blind för detta allt. Hans
frid och salighet voro öfverflödande.
Några vänner rådde honom att blifva präst, men därtill
kände han icke någon kallelse. Några år hade han en
välsignelserik verksamhet såsom föreståndare för ett stort militärhospital.
Sedan lefde han ett par år i tillbakadragenhet och studerade
österländska språk. Därunder fick han läsa några
missionsskrifter, utgifna af Londons missionssällskap. Deras innehåll
tilltalade och gladde honom. I en af dem fann han orden:
»Förbannen Meros, sade Herrens ängel, förbannen dem som där bo,
att de icke kommo Herren till hjälp, Herren till hjälp med de
tappre» (Dom. 5: 23). Dessa ord trängde till djupet af van der
Kemps hjärta. Efter mycken bön att blifva rätt ledd och
bevarad för all falskhet blef han viss, att Gud ville hafva honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
