Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - II. Kaplandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
SJETTE KAPITLET.
sionsarbetet vara fruktlöst, men några bland dem bosatta
hottentotter voro mer mottagliga för evangelium. Den 14 oktober
1800 fick van der Kemp döpa en hottentottkvinna, som erhöll
namnet Sara, samt hennes båda döttrar, Hanna och Sara.
Emellertid måste de flesta hottentotterna snart lämna Kafferlandet och
draga sig inom Kapkoloniens gränser. De bådo därvid enträget,
att van der Kemp skulle följa dem. Han stannade dock ännu
någon tid, oviss om hvad som var Herrens vilja. Slutligen kommo
budbärare och framlämnade ett bref från regeringskommissarien
i Graaf Reinet med underrättelser, att Londons missionssällskap
sändt tvänne medhjälpare till van der Kemp i hans arbete. Men
dessa hade måst stanna i Graaf Reinet, emedan g’uvernören under
då rådande osäkra förhållanden icke tillät dem fortsätta resan.
Detta jämte tanken på de bortflyttade hottentotterna, som
behöfde fortfarande vård, bestämde van der Kemp att lämna
Kafferlandet. Den i januari 1801 öfvergick han gränsen och tågade
under stora mödor och faror genom buskmännens område till!
Kapkolonien. Med honom följde ej få hottentotter, som ända
till dess stannat i Kafferlandet, samt åtskilliga européer, som af
en eller annan anledning kommit dit. Under vägen fortfor
missionären att undervisa hottentotterna och hade glädjen att äfven
kunna döpa fem af dem.
I 16 månader hade denne Herrens tjänare vistats bland
kaffrerna, men ingen af dessa hade han vunnit för Herren. Hans
arbete hade dock icke varit förgäfves. När han var borta, förstodo
kaffrerna, huru han älskat dem, och de fingo förtroende för
missionärerna. När sedan en mission kunde öppnas bland dem, var
deras tillit på förhand vunnen. Än i dag lefver van der Kemps
namn ibland dem och nämnes med kärlek och aktning. Denne
man fann ock tid att sätta sig in i deras språk, hvaröfver han
utarbetade en kort språklära och en ordbok, hvarjämte han noga
beskref landet och dess folk. Detta allt har varit af ovärderlig
nytta för efterkommande missionärer.
Den 14 maj 1801 anlände van der Kemp till Graaf Reinet,
där den ene af de nykomne missionärerna var i fullt arbete bland
den engelska garnisonen i fästet, den andre åter verkande bland
hottentotterna. Erbjuden en kyrkoherdesyssla vid den europeiska
församlingen på platsen, nekade van der Kemp att mottaga an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
