Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - II. Kaplandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONERNA I KAPLANDET. 2 2 5
budet, emedan han hoppades den tid skulle komma, då han åter
kunde få ägna sig åt missionsarbetet i Kafferlandet.
Vid Graaf Reinet bodde en talrik, namnkristen befolkning,
som hade en mängd hottentotter och andra infödingar till lifegna.
Dessa lifegnas ställning var ytterst beklagansvärd. Van der Kemp
började arbeta bland dem, förkunnade evangelium för omkring
200 af dem samt upprättade en skola för att lära såväl de äldre
som barnen att läsa och skrifva o. s. v. Men detta tåldes icke
af boers, som med skäl fruktade, att om deras lifegna finge
kunskaper och blefve kristna, skulle de ej längre kunna hållas
kvar i slafveri. Engelsmännen i fästningen skyddade dock
missionen. Men bönderna gjorde uppror, och det var med möda
lugnet kunde återställas. En lifegen kvinna, vid namn Susanna,
kom till omvändelse och blef en älsklig Jesu lärjunge, men
boers tilläto icke, att hon döptes. Hon var tålig och nöjd att
vänta. Längre fram — år 1805 — fick van der Kemp tillfälle
att döpa henne i Kapstaden. En lifegen, Kupido, som varit i
högsta måtto gudlös, blef äfven frälst och blef längre fram en
duglig lärare för sitt folk.
Efter ett nytt bondeupplopp, framkalladt af det hat, som
boers hyste mot van der Kemp, försökte denne tillika med sin
medarbetare Read att på en plats ej långt från Algoaviken
upprätta en missionskoloni. Till en början syntes allt ganska
lofvande. Men boers fortforo med sina fientligheter, och andra
motgångar tillstötte. När holländarne genom fredsslutet i Amiens
hade återfått Kapkolonien, måste den lilla missionsförsamlingen
taga sin tillflykt till fästet Frederick. Där lefde missionärerna
och deras lilla hjord i flere månader, utsatta för allehanda
vedervärdigheter. Omsider fick van der Kemp en ny plats sig
anvisad till missionskoloni och ditflyttade med sina hottentotter den
3 juni 1803. Det var en ofruktbar, ödslig trakt, där
missionsförsamlingen hade största svårighet att bereda sig någon utkomst.
Missionskolonien kallades Betelsdorp. Efter hand förvandlades
dock ödemarken till en skön plats, där en blomstrande
missionsförsamling uppväxte. Som Betelsdorp låg nära kafferlandet, kunde
van der Kemp äfven träda i beröring med kaffrerna och tidtals
mottaga enskilda kaffrer till undervisning. Men boers togo sig
däraf anledning att inför myndigheterna anklaga missionärerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
