Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - III. Missionen bland betschuana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
SJETTE KAPITLET.
ett mer fredligt och stilla sinne. Betschuana bo gärna
tillsammans i städer, hvilkas hus bestå af kägelformiga hyddor. De
idka boskapsskötsel, åkerbruk och handel samt förstå järnets bruk.
Vid inträdet i ungdomsåren blir ynglingen omskuren och flickan
öfverlämnas åt en särskild uppfostrarinna, som under ett halft år
skall lära henne att skicka sig såsom kvinna. Trollkarlar äga
mycket anseende och inflytande, isynnerhet emedan de föregifva
sig genom sina trollkonster kunna skaffa regn och böta
sjukdomar.
Att här uppräkna de förnämsta tschuanastammarne skulle
blifva ett långt register på besynnerliga namn, som knappast
kunde intressera någon svensk läsare. Vi uraktlåta således detta.
Men allt eftersom vi komma att beskrifva missionen bland dessa
folk, vilja vi efter hand nämna några af stammarne, särskildt
sådana, hvilkas namn genom missionsunderrättelser redan blifvit
något bekanta för vårt lands missionsvänner.
Londons missionssällskap började redan 1801 i förbindelse
med Nederländska och Sydafrikanska missionssällskapen en
mission i tschuanalandet. Särskildt nämnes bland de män, som då
verkade bland tlapistammen, en troende, bildad kolonist från
Kaplandet. Denne, som hette Jan Kok, blef till en början väl
mottagen af tlapifolkets höfding, men på femte året af sin
verksamhet bland nyssnämnda folk blef han mördad. Hans medhjälpare
hade redan någon tid förut lämnat landet utom en, som afföll
från kristendomen.
Efter föregående underhandlingar och ett nytt, strax i
början misslyckadt missionsförsök kunde Londons missionssällskap
1817 åter anställa ett par missionärer, Hamilton och Read, hos
tlapifolket vid Kurumanfloden. Missionärerna hade dock att
utstå svåra färsakelser och lidanden bland det öfvermåttan råa och
o
tjufaktiga folket. Ar 1820 lämnade Read platsen, och i hans
ställe kom året därpå Robert Moffat (se sid. 211) med sin maka
dit för att bistå Hamilton i det svåra arbetet.
Moffat insåg snart, att man så mycket som möjligt måste
sänka sig ned till det omgifvande folkets ståndpunkt, om man
skulle kunna med framgång lyfta det ur dess slöhet och
förnedring. Ensam begaf han sig till infödingarnes hyddor, försakade all
bekvämlighet och lefde bland dem i deras obeskrifliga smuts, sof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
