Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - III. Missionen bland betschuana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETSCHUANAMISSIONEN.
235
bland dem, åt deras mat samt deltog med dem i jakten och
rådplägningarna. Sålunda lärde han på kort tid deras språk och
förvärfvade sig på samma gång deras förtroende. Hans
oförskräckthet och aldrig sviktande mod gjorde honom aktad ibland
dem. Det såg ut, som skulle han ändtligen ha funnit nyckeln
till deras hjärtan.
Men just vid den tiden blef det en svår torka i landet.
Boskapen dog af törst, och det blef stor brist på lifsmedel.
Trollkarlarne ansågo nu tiden vara inne att ändtligen få bort
missionärerna. Det var missionärernas böner och kyrkklockans klang,
som skrämde molnen på flykten, sade trollkarlarne. Åtföljd af
tolf beväpnade män, skyndade höfdingen till missionärernas hydda,
framför hvilken han stannade och svängde i raseri sitt spjut.
Moffat gick den vilde mannen till mötes, och Moffats
behjär-tade maka tog sitt späda barn på armen samt skyndade till sin
mans sida. Höfdingen befallde dem att genast draga sin väg
ur landet, så vidt de hade sina lif kära. Moffat såg den
vredgade mannen lugnt i ansiktet och sade bland annat: »Hvad
beträffar dina hotelser, beklagar jag dig, ty du vet icke, hvad du
säger. Vill du bli af med oss, måste du tillgripa skarpare medel,
ty våra hjärtan äro med eder (d. v. s. vi älska eder). Du må
utgjuta mitt blod och bränna vår hydda; jag vet dock, att du
icke skall tillfoga min hustru och barnen något ondt. Jag hoppas
ock, att du skall hafva aktning för min vördade väns gråa
hufvud (han visade härvid på missionär Hamilton). För min del har
jag fattat mitt beslut. Jag drager icke bort från ditt land.»
Sedan blottade Moffat sitt bröst och sade: »Se här, vill du, så
kan du nu genomborra mitt hjärta; då skola mina följeslagare
inse, att det är tid för dem att begifva sig härifrån.»
Höfdingens vrede var med ens borta. Han vände sig till
sitt folk och sade: »Dessa människor måste hafva tio lif.
Eftersom de icke frukta döden mer än så, måtte det vara sannt, hvad
de säga om ett lif efter detta.»
Både höfdingen och folket fingo nu större förtroende till
missionärerna, än de någonsin förut haft, och trollkarlarne drogo
sig harmsne tillbaka och sågo, att de ingenting kunde uträtta.
När batlapi, d. v. s. tlapifolket, hotades med tillintetgörelse
af en mäktigare stam, lyckades Moffat efter utomordentliga an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
