Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - IV. Kaffermissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
SJETTE KAPITLET.
hänsyn till, att den skulle kunna blifva en dorr in till Sululandet.
Stationen fick namnet Umpumulo, som betyder »hviloplats». I
en skrifvelse hem säger en af missionärerna: »Måtte nu också
Herren välsigna oss, så att hans namn må varda förhärligadt
och många eller åtminstone några finna hvila för sina själar i
tron på vår dyre frälsares namn!»
I augusti 1850 var stationen färdig, och nu blef
missionsarbetet så fördeladt, att Schreuder och Oftebro skulle stationeras
på Umpumulo, och Udland samt Larsen med hustru på Uitkomst.
Redan i december samma år skulle Schreuder få erfara
sanningen af profetens ord: »Om han dröjer, så förbida honom.
Han skall visserligen komma. Han skall icke blifva tillbaka».
Ty innan år 1850 gått till ända, var Sululandet öppet för den
norska missionen.
Detta tillgick sålunda. Omkring Umpumulo bodde, såsom
vi ofvan sagt, amapumulo-stammen. En af dmna stams
höfdingar, Umkonto, stod i mycken gunst hos sulukonungen
Umpande, emedan han i nödens stund lämnat honom sin hjälp.
Ljmkonto hade af denna anledning blifvit bjuden till Umpandes
residens. Medan han vistades där, fick Umpande ånyo ett
anfall af sin gamla sjukdom, gikten, och då hans egna medicinmän
icke kunde hjälpa honom, frågade han Umkonto, om han kände
någon i Natal, som kunde komma honom till hjälp. Umkonto
tillrådde honom att låta hämta Schreuder. Inom kort uppvaktades
Schreuder af sändebud med en höfding i spetsan från konung
Umpande med begäran, att han så snart som möjligt ville komma
till konungen med läkemedel. Schreuder tog detta som en vink
från Herren, och efter 6 dagars resa anlände han den 21
december till konungens residens, där han under 14 dagar lämnade
läkarehjälp åt konungen, åt hans förste minister, åt en prinsessa
samt åtskilliga andra mäktiga personer. Schreuder hade fast
beslutit att denna gång alls icke omtala, att han önskade få verka
i Sululandet; ty ett par föregående samtal med konungen i denna
fråga hade förvissat honom därom, att han gjorde rättast i att
tiga. Men så var dock icke Herrens vilja och råd. Då Schreuder
den 2 januari 1851 förklarade, att han måste vända tillbaka,
frågade konungen, hvad han skulle göra, om giktsmärtorna ånyo
infunne sig, om han måhända skulle vända sig till sina egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
