Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - IV. Kaffermissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
SJETTE KAPITLET.
åtnjuta engelskt skydd, och flere stationer måste ånyo
öfvergifvas.
Ar 1887 ordnade engelsmännen de politiska förhållandena
sålunda, att landet delades i 4 delar. Boers fingo den så kallade
»nya republiken»; landets
nordvästliga del skulle tillhöra både
svarte och hvite; i den så
kallade »Sulu native reserve» fingo
hvite icke förvärfva någon
jordegendom, och slutligen blef östra
delen af landet uteslutande
förbehållen för suluerna. De tre
sistnämnda landsdelarne skulle alla
stå under engelsk öfverhöghet.
Genom ett sådant sönderstyckande
af landet hoppades man, att den
gamla orsaken till strid och
blodsutgjutelser måtte hafva upphört,
då konungadömet härigenom
blifvit afskaffadt och höfdingarnes
strid om makten var förebyggd.
I dessa förhoppningar blef
man dock på det grymmaste
gäckad. Följande år 1888 uppväckte
Dinizulu en allmän resning bland
infödingarne, och deras lösen var
»att hälsa alla hvite med
spjutet». Snart vältrade de vilda
skarorna likt en hafsvåg ånyo
öfver detta olyckliga land. Nästan
alla norska missionärer måste fly
från sina stationer; men
stationerna blefvo skonade. Norska missionssällskapets sekreterare
Gjer-lözv var just då på en inspektionsresa till Sulu. Han skref hem
följande: »För närvarande är landet till följd af krig,
blodsutgjutelse och flykt tunnt befolkadt. För ögonblicket är det
sorgligt att resa i Sulu, ty allt bär dödens märke.» Detta krig
slutades emellertid därmed, att Dinizulu och hans farbroder
Den fångne konnng Dinuzulu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
