Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - IV. Kaffermissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAFFERMISSIONEN. 277
Undabuko, konungens högra hand, flyktade öfver till boers’
område, hvarifrån de blefvo utlämnade till engelsmännen.
Såsom ett märkvärdigt bevis på det inflytande, som den
kristna missionen utöfvat i Sulu, må anföras, att innan suluerna
denna gång gingo till strids, bådo de till de kristnes Gud i stället
för till förfädernas andar, amathlozierna. Och Dinizulu skall hafva
användt kristna bönböcker på samma sätt, som hans fader
Cete-wayo brukade trollmedel.
En såsom det synes varaktig fred har nu inbrutit öfver det
af krigen härjade landet, och aldrig hafva utsikterna för missionen
i Sulu varit större än nu. Suluernas makt och stolthet äro krossade,
och de kunna icke längre i sin nationalstolthet räkna sig såsom
»det enda folket under himmelen». Därmed är ock väg öppnad
för frälsningens mottagande i ett ödmjukt sinne. Rättsväsendet
handhafves nu i hela landet af hvite män. Infödingarnes byar
äro tillgängliga för predikan och skolverksamhet, och suluerna
kunna nu fritt antaga kristendomen, om de vilja det.
Med undantag af stationerna Emzinjati och Kwatlabisa,.
som efter sulukrigen öfvergifvas, äro de gamla stationerna nu
åter-uppbyggda och nya stationer anlagda i Natal, nämligen Emzinjati,
uppkallad efter den gamla i Sululandet belägna stationen med
samma namn, samt Eotimati. Man vinnlägger sig ock på allt
sätt att utbilda infödde missionsarbetare. Med hopp och glad
förtröstan går man nu framtiden till mötes, och i denna ande
uttalar sig äfven den sista årsberättelsen på följande sätt: »Våra
missionärer skåda mot framtiden med större förhoppningar. Man
har vunnit religionsfrihet för landets barn, så att de hafva rätt
att sluta sig till en annan religion än suluernas egen.
Visserligen kräfver det ett strängt arbete och många och stora offer
att öfvervinna suluernas gränslösa materialism och själftillit. Men
för Gud och hans ord är allting möjligt. När detta ord blott
får-fritt lopp, så skall det segra.»
Vid 1888 års slut hade Norska missionssällskapet i Sulu
och Natal 11 stationer, nämligen Umpumulo, Empangeni,
Emath-labatini, Eshowe, Intlasakje, Imfule, Umbonambi, Ekombe,
Un-goje, Einzinjati och Eotimati. På dessa stationer voro 14
missionärer stationerade, nämligen Ommund Oftebro och Ole Olsen
Stav em på Eshowe; Lars Larsen och Lars Larsen Berge på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
