Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - IV. Kaffermissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAFFERMISSIONEN.
287
nu fyra år sedan dess, och jag har aldrig återsett dem. Månne
Herren funnit någon af dem?»
»En annan gång kom jag tidigt en söndagsmorgon till en
gård, där jag sadlade af i förhoppning att få något att äta. Jag
hade under tvänne dagar icke förtärt något annat än en råtta,
som en medlidsam kvinna rostat åt mig, och som jag under andra
omständigheter skulle försmått. Man sade mig, att här funnes
ingen mat. Jag var förtvifladt hungrig och skulle strax hafva
gått, ty jag såg, att jag här ingenting skulle få, men jag
nödgades stanna för att åtminstone låta min häst beta. Under tiden
lyckades jag samla gårdens folk, och i det stora tempel, hvars
hvalf är Guds klara himmel, predikade jag för dem om honom,
som kom att frälsa och saliggöra dem, som tro på hans namn.
En mera uppmärksam församling, än den jag där hade, kan ingen
predikant önska sig. Den omedelbara verkan af min predikan
var, att man efter predikans slut frambar åt mig mera mat, än
jag kunde förtära. — Hungern är ofta en besvärlig kamrat under
resor i Sululandet, och man får icke säga med mannen i
evangeliet: tigga blyges jag. Jag minnes tvänne särskilda gånger,
som broder Fristedt och jag kommit som andra tiggare till
holländske bönder och bedt om mat.»
»Med en gammal man samtalade jag en dag, hvarvid jag
berättade, att det finnes en Gud, som hör och ser allt hvad vi
tänka och göra, och som sörjer för oss och ger oss allt godt.
Han atbröt mig plötsligen, sägande: ’Gif mig en nål?’ Jag
svarade, att jag icke hade någon nål med mig, men om han ville
bedja Gud, kanhända han skulle få en. ’Huru kan du tro’,
sade han, ’att Gud, som är där uppe i himmelen, skall höra, om
jag beder honom därom?’ Då jag ytterligare talat till honom
om bönens kraft och ånyo uppmanat honom att vända sig till
Gud, blickade han upp mot himmelen och ropade af alla krafter:
’Herre Gud, gif mig en nål!’ Därpå vände han sig till mig och
frågade: ’Har Gud hört mig?’ Jag svarade: ’Vänta, så får du
se.’ Följande morgon mötte jag honom, och se, en stor stoppnål
satt instucken i hans hufvudring. Jag sade då till honom: ’Se,
Gud har hört din bön och gifvit dig en nål.’ ’Nej’, sade han,
denna nål har jag icke fått af Gud; jag har fått den af den
och den mannen.’ Jag förklarade då för hopen, på hvad sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
