Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - IV. Kaffermissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8 SJETTE KAPITLET.
Gud ger gåfvor åt människorna genom andra människor, och
slutligen utropade han: ’Jag ser nu, att det var Gud, som gjorde
hans hjärta mjukt, så att han gaf mig sin nål.’ Mannen
lofvade, att han framdeles skulle bedja till Herren.»
Länge hade man önskat få en egen station inom
Sululandet. På hösten 1887 förverkligades ock denna önskan. Man
lyckades nämligen då att för omkr. 13,000 kronor få inköpa en
boerfarm på 3,400 acres, belägen i själfva hjärtat af landet. Denna
nya stations namn är Ekutuleni, som betyder »Fridhem», och dit
har missionär Fristedt förflyttats från Amoibie. Nödiga
boningshus och skolhus m. m. hålla nu på att uppföras. Många
svårigheter resa sig dock mot arbetet vid den nya stationen, och
Fristedt har med sin familj en och annan gång nödgats flykta
därifrån till följd af fientligheter från suluernes sida. Men han är
dock viss på, att missionsarbetet skall i en framtid blomstra äfven
här, såsom händelsen nu är vid Norska missionssällskapets
stationer.
Missionär Fristedts plats vid Amoibie har öfvertagits af
lek-mannamissionären Lars Petter Norenius, som i juli 1887 afreste
från fäderneslandet. I sin hemort, Gideå socken af Hernösands
län, sysselsatte han sig med handtverk och jordbruk. Länge
hade han känt en innerlig åstundan att få offra sina krafter i
missionens tjänst. På hösten 1885 intogs han därför på
Fjell-stedtska skolan i Upsala för att där erhålla någon utbildning för
det blifvande missionsarbetet.
Styrelsen motiverar sitt beslut att anställa och till
missionsfältet utsända Norenius därmed, att engelsmännen nyligen
vidtagit den välbetänkta åtgärden att såväl i Sululandet som i Natal
låta sulukaffrerna årligen erlägga i skatt 14 shillings sterling
för hvarje gräshydda. För att kunna fullgöra denna skyldighet
nödgas de eljes så lättjefulla kaffrerna att åtminstone under någon
tid på året åtaga sig ett inbringande dagsarbete, och man har
all anledning hoppas, att denna kloka regeringsåtgärd skall
bidraga till att så småningom fostra folket till idoghet och flit.
Under sådana förhållanden är det emellertid af stor betydelse, att
den kristna missionen vinnlägger sig om att med det
evangelisa-toriska arbetet åtminstone i någon mån förbinda en industriel
verksamhet och därmed bereda kaffrerna tillfälle att på missions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
