Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Nordöstra Afrika - I. Abyssinien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABYSSINIEN.
333
för missionärerna, och från alla håll hördes inbjudningen: »Kom
och bo hos oss, vi vilja gifva eder hus, vi vilja gifva eder mark
att beså.» Allt var således ägnadt att ingifva de allra bästa
förhoppningar. Men farliga fiender hotade ock: abyssinierna å
ena sidan och egyptierna å den andra. Äfven det osunda
klimatet hotade att göra afbräck i missionsarbetet. Det var således
allt annat än molnfri himmel.
Snart kommo abyssinierna, mördande och brännande öfver
hela landet. Under dessa oroligheter måste Carlsson vara
rådgifvare och fredsmäklare. Han var outtröttlig i att tjäna det
folk, inom hvars område han trodde sig af Gud hafva fått ett
arbetsfält åt sig anvisadt. Med mycken kärlek och vishet umgicks
han med dem, med hvilka han kom i beröring. Icke underligt
därför, att underrättelsen om hans död kom såsom ett tungt slag
både för hans medarbetare, för det folk, bland hvilket han
arbetat, och för missionsvännerna i hemlandet. Efter återkomsten
från en resa till Kofit insjuknade Carlsson och nedlades på den
sjuksäng, hvarifrån han aldrig mer uppstod. Den 2 oktober 1867
afsomnade han lugnt och stilla efter 13 dagars sjukdom. Han
begrofs i närheten af den nyanlagda stationen Frida, belägen
mellan Tendar och Oganna. Där hvilar hans kropp till
uppståndelsens morgon, då från det sädeskorn, som där nedlades, skall
uppstå en kropp, lik med Kristi härlighets kropp.
En jämförelsevis lugn tid inträdde såväl från hotelser af
anfall utifrån som från folkets plundringar utåt. Men snart följde
tunga slag på slag, i det att den ena missionsarbetaren efter den
andra hemkallades från arbetsfältet till den eviga hvilan. Hedin,
som redan vid ankomsten till Massaua var sjuk, hade aldrig blifvit
fullt återställd, ehuru han de första månaderna i Kunama kände
sig betydligt bättre. Men det ena feberanfallet kom efter det
andra, och den 2 maj 1868 nedlades han för sista gången på
sjukbädden, där han låg till den 10 juni s. å., då Herren
förlossade sin kämpande tjänare.
I början af år 1869 anlände till missionsfältet en betydlig
förstärkning, icke mindre än 9 personer, nämligen
missionsprästerna Berglund, Lundahl, Elfblad och Liindholm; tre lekmän:
Vanberg, Johansson och Andersson samt tvänne missionsbrudar:
Sofia Löwendahl och Maria Carlsson. De nykomna missionä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
