Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Nordöstra Afrika - I. Abyssinien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABYSSINIEN.
335
skaffa nödig proviant för resan. Lördagen den 17 april 1869
begåfvo sig dessa senare på väg. På förmiddagen fingo de se
en skara beväpnade tåga förbi dem. Efter en stund vände dessa
om och öfverföllo med sina spjut den lilla karavanen. Kjellberg,
den tyske betjänten och några tjänare föllo för lansstyngnen.
En engelsk betjänt och ett par andra tjänare lyckades fly och
återkommo om aftonen till Kulluko med den sorgliga
underrättelsen om hvad som händt.
Engelsmannen och hans sällskap, som rest förut och
ingenting visste om den olycka, som träffat eftertruppen, fortsatte
färden hela lördagen och hade mot aftonen inkommit ett godt
stycke i Tikalandet. Folket gaf dem mjöl och mjölk och visade
sig vänligt. De sofvo lugnt under natten. Men på
söndagsmorgonen blefvo de öfverfallna af en beväpnad skara. Herr
Powell träffades först af en lans i sidan. Han sköt och dödade
en samt sårade en annan. Därpå fick han ånyo ett lansstyng,
som ändade hans lif. Elfblad sökte fly, men han upphanns och
dog, träffad af flere lansstyng. Fru Powell nedstacks, då hon
skulle skynda till sin mans hjälp, och stenades sedan till döds.
Till sist nedstucko de ock sonen.
Då den lilla missionskretsen på söndagsmorgonen var
samlad i Tendar för att hålla gemensam andakt, bragte
byförestån-daren dem underrättelsen om Kjellbergs död. Det blef sorg och
gråt. Då Lager och Englund kommo till Kulluko för att
närmare taga reda på saken, hade kullukofolket redan nedmyllat
Kjellberg och hemfört något af de röfvade sakerna. Längre
fram på dagen kom den andra sorgeposten om de öfrigas
mördande. Det var ett förkrossande slag. Icke nog med att tvänne
missionärer vid begynnelsen af sitt arbete blifvit mördade, utan
aktningen för missionärerna minskades betydligt efter detta
dubbelmord. De hade hittills stått mycket högt i folkets ögon och
ansetts vara omgifna af ett särskildt Guds beskydd. Men nu
förlorade folket aktningen för den hvite mannen, och på samma
gång växte rof- och mordlystnaden. Faran för de kvarvarande
arbetarne blef således större än någonsin förut.
Egyptierna fortforo att röfva, mörda och bränna, hvadan
tillståndet i landet äfven därigenom blef allt svårare och svårare.
Sjukligheten bland arbetarne tilltog, och dödsfallen blefvo allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
